Fru talman! I det här betänkandet behandlar fi-
nansutskottet sex motioner från den allmänna mo-
tionstiden som handlar om spelverksamhet. Samtliga
motioner avstyrks, antingen med motiveringen att
riksdagens tidigare ställningstagande alltjämt är gäl-
lande eller med motiveringen att utredaren Bengt KÅ
Johansson i dagarna har redovisat sina förslag i be-
tänkandet Föreningslivet på spel- och lotterimarkna-
den. Motionsyrkandena avslås med motiveringen att
beredningsarbete, remissvar osv. bör avvaktas.
Därför tänker jag i den här debatten ta upp de frå-
gor som jag anser att finansutskottet bör ta med sig
när det betänkandet om spel kommer från regeringen.
Det handlar främst om spelberoende, om klasskillna-
der i spelandet samt om manliga och kvinnliga spel-
vanor i Sverige. Självklart kommer jag också att
beröra statens och föreningslivets andel av spelmark-
naden i Sverige.
Fru talman! Det är viktigt att finansutskottet in-
hämtar den kompetens som finns på det här området i
riksdagens övriga utskott. Det är viktigt att man ser
till helheten i spelfrågan och inte ensidigt gör den till
en kameral fråga eller konkurrensfråga. Det finns
också väldigt stora sociala konsekvenser som följer i
spelverksamhetens spår.
Spelberoendeproblematiken är utredd i Sverige,
och den tenderar att öka, och sannolikt finns det ett
samband med att Svenska spel har ställt ut ett antal
spelmaskiner på restauranger. Spelproblematiken är
ett folkhälsoproblem, och det är ett stort problem
särskilt i de unga åldersgrupperna.
I undersökningar framgår det att mellan 2,3 och
3,1 % av män och kvinnor i åldrarna 15-74 år har
klassificerats som spelare med problem. Ytterligare
0,95-1,4 % kan klassas som sannolika patologiska
spelare. Vi måste därför ta den ökande kurvan när det
gäller spelmissbruk på allvar. Här har staten ett stort
ansvar att inte etablera ytterligare spel på marknaden
som lättare leder till spelberoende. Det handlar då
främst om snabba spel där man snabbt får reda på om
man har vunnit eller förlorat. Just av den anledningen
förbjöds de enarmade banditerna, och nu är de tillba-
ka igen, men i en lite annorlunda tappning.
Det statligt ägda Svenska Spel satsar miljonbe-
lopp varje år på reklam för att människor i Sverige
ska spela alltmer. Jag tycker att det är omoraliskt av
ett statligt bolag att bedriva en verksamhet som kan
leda till beroende och missbruk. Jag anser att Svenska
Spel borde ha lika hårda regler för reklam som Sys-
tembolaget har. Det är någonting som vi här i riksda-
gen bör tänka vidare på.
Skillnader i spel avspeglar sig även i vilken sam-
hällsklass man kommer ifrån. Hushåll med låga in-
komster spenderar tre gånger så mycket av sin dispo-
nibla inkomst på spel som höginkomsttagare gör. För
många människor hålls drömmen vid liv med hjälp av
spelreklam, drömmen om ett liv utan ekonomiska
problem. Men i själva verket blir ekonomin desto mer
ansträngd ju mer man spelar.
Andelen kvinnor som får problem på grund av si-
na spelvanor är lägre än bland männen, har det kon-
staterats. En tänkbar förklaring är att män exponeras
av fler könsspecifika spelformer. Det har också visat
sig att spel om pengar för män i första hand handlar
om spänning och jakten på den stora vinsten för att
man sedan ska kunna leva i överflöd. För kvinnor
baseras spelandet i stället på längtan efter trygghet
och ekonomiskt oberoende. Vi kan då genast konsta-
tera att Svenska Spels trisslott - där man kan vinna en
extra månadslön i 20 år - är en riktig spelkvinnofälla.
I dag när möjligheten att uppnå ekonomisk jäm-
ställdhet har försvårats på grund av de stora lönek-
lyftorna som finns, låga löner eller arbetslöshet kan
spel om pengar för den enskilde framstå som den
enda lösningen för att kunna ha ett oberoende liv.
Spel om pengar är därför en social och kulturell fråga
som ytterst handlar om vilket samhälle vi vill ha.
Fru talman! Till sist vill jag beröra frågan om
folkrörelsernas andel av spelmarknaden. Staten har
under senare år ökat sin andel av spelmarknaden bl.a.
genom spelautomater. Och snart kommer statens
andel av spelmarknaden att öka ännu mer när kasinon
med internationella regler etableras i Sundsvall,
Stockholm, Göteborg och Malmö.
Det enda sättet, som jag ser det, att få balans
mellan staten och folkrörelserna är att staten minskar
sin andel av spelmarknaden eller att man helt enkelt
lämnar över en del spel till folkrörelserna. Man skulle
också möjligtvis kunna lägga ned en del projekt.
Man kan inte komma ifrån att människors spel-
förluster blir statens vinst. Statistiken visar också att
spelberoendet är störst bland spelare under 30 år och
att nästan 45 % av alla restaurangkasinobesökare
samtidigt är storspelare på sport och hästar.
Om ekvationen ska gå ihop med beräkningarna av
den statliga kasinosatsningen och det faktum att spel-
andet av den disponibla inkomsten hos hushållen är
relativt konstant måste de nya kasinona för att finan-
siera sin verksamhet hämta sina spelare just från den
grupp som i dag lägger sina insatser på sportspel.
Detta kommer då ytterligare att minska folkrörelser-
nas andel av spelmarknaden.
När det gäller det omdebatterade vinstdelnings-
systemet anser jag, i likhet med det som står i ung-
domspolitiska propositionen, att när det statliga
vinstdelningssystemet är klart ska pengarna kontinu-
erligt betalas ut via statskassan för att man ska slippa
den direkta kopplingen mellan ungdomsverksamhet
och spel. Syftet är att ett offentligt stöd inte ska
pendla fram och tillbaka beroende på hur statens
intäkter på grund av spel ser ut.
Jag har inga yrkanden, men jag har en vädjan till
er i finansutskottet att ni försöker lyfta blicken för att
se att det faktiskt finns en helhet i spelproblematiken.
Försök att inte bara se spelfrågan som en kameral
fråga eller som en konkurrensfråga! Ta även in spel-
problematik och sociala konsekvenser på grund av
spel!