Fru talman! Låt oss blicka tillbaka på en proposition som lades fram 2004/05. Den var underskriven av den dåvarande socialdemokratiska socialministern och av samarbetspartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Där stod: "Oavsett hur ett barn kommer till är det samhällets uppgift att garantera att det har två föräldrar." Då var alla i riksdagen överens om att ett barn skulle garanteras två föräldrar.
Nu har det gått fyra år. Inga särskilda utredningar är gjorda. Plötsligt har den nuvarande oppositionen svängt av någon anledning som jag inte vet. Det enda man säger är att jag är omodern och måste följa med i utvecklingen. Har barns behov plötsligt ändrats på fyra år?
Vi har talat grundligt om detta eftersom vi i alliansen har lite olika kraftfulla åsikter i denna fråga. Vi vill analysera frågan utifrån ett barnperspektiv och ta tid på oss till detta eftersom vi anser att man måste se att det är ett barn som kommer till. Det är ett seriöst sätt att arbeta.
I FN:s barnkonvention står det att i alla frågor som rör barn där det finns minsta osäkerhet ska försiktighetsprincipen användas.
Är det inte klokt att vi i en sådan här stor barnfråga har en försiktighetsprincip och att vi noga följer frågan?