Fru talman! Det här hälso- och sjukvårdsbetänkandet behandlar 330 olika motionsyrkanden. Jag noterar att oppositionen har landat i 13 reservationer. Man kan ställa sig frågan om oppositionen har någon egen politik. Kenneth Johansson har ju precis debatterat med oppositionens företrädare och konstaterat att det inte finns någon enighet om oppositionens frågor när det gäller den samlade hälso- och sjukvårdspolitiken och äldreomsorgen inför framtiden. Enighet finns det däremot på regeringssidan.
Alliansregeringen tar hälso- och sjukvårdens utmaningar på allvar. Det känns tryggt. Men grunden för att vi ska klara av detta är självklart att vi har fler människor i arbete. Även om det är en tuff global finansoro som nu drabbar Sverige och vi ser att arbetslöshetssiffrorna stiger är ändå det grundläggande för att klara hälso- och sjukvårdens framtid att vi har fler i arbete, så att fler är med och bidrar till välfärdens kärna och betalar skatt, så att vi sedan också tillsammans kan diskutera alla de miljoner och miljarder som det här betänkandet innefattar och hur de ska komma människor mer till del. Man får aldrig glömma det. Det är så lätt att önska sig så mycket mer, men man måste också ha med resurserna. Politiken hänger samman på det sättet.
Jag tänkte ta upp några huvudfrågor i min inledning. Jag tänkte börja hemma hos Daga. Det är en verklighet som fortfarande är alldeles för vanlig för många. Vi i alliansregeringen jobbar kraftfullt för att se till att tillgängligheten ska förbättras på bästa möjliga sätt. Vi har haft två år på oss hittills. Vi ser att köerna minskar något. Vi jobbar kraftfullt för att tillgängligheten ska förbättras. Vi har kömiljarder. Vi har kögeneraler. Vi har många lösningar för detta.
Daga sitter i rullstol. Hon har fått en akut remiss, men hon väntar fortfarande på sin knäoperation. Jag har så ont, säger hon. Hon fick inget besked, och i väntan på kön ringde hon sin vårdcentral igen. Där blev man förvånad över att hon fortfarande inte hade blivit akut opererad. Anhöriga säger att det är en svår smärta: Min mamma kan inte sova på nätterna. Hon väntar fortfarande, och det är långa väntetider.
Detta är den verklighetsbild som alltför många fortfarande har. Det är den utmaning som vi i alliansregeringen jobbar med. Varje dag arbetar vi aktivt för att det här ska bli bättre. Det är den typen av lösningar som vi tillsammans borde diskutera för att också svara på de bekymmer som verkligheten ställer oss inför varje dag. Det handlar om att svara på det som människor upplever i vardagen. Det är en stor och viktig utmaning.
Den andra utmaningen, som är ännu viktigare för framtiden, är att vi inte har en jämställd vård i Sverige. Vi har en ojämlik vård, och den är därmed inte heller tillräckligt rättvis. I dag är det nämligen bostadsort som styr om du får en lika vård i den hälso- och sjukvård som vi har.
Ungefär hälften av Sveriges landsting är borgerligt styrda och hälften är styrda av de partier som är i opposition i riksdagen. Det är ganska enkelt att jämföra landstingen och se att det är avsevärda skillnader. För att klara av hälso- och sjukvårdens lag, som vi här tillsammans har varit med och stiftat, och för att klara de behov som finns inför framtiden måste vi bli allt tydligare. Det handlar om att uppnå en jämlik vård där människans behov får styra - inte bara i ord utan också i handling.
Återigen har alliansregeringen haft två år på sig, till skillnad mot oppositionsföreträdarna, som hade tolv år på sig. Vi har en läxa som vi har fått ärva av dem och som vi nu har att hantera. Det är oerhört viktigt inför framtiden att vi tar oss an det. Det jobbar vi med dagligen.
Vi är överens om att sjukvården ska vara offentligt finansierad och att människor ska sättas i centrum. Vi har haft många debatter i den här kammaren där utgångspunkten är patientfokus och den enskilda människan i centrum.
Jag kan bara notera att det i den här kammaren är väldigt lätt att få ett vuxenperspektiv på frågorna. När vi som alliansregering då väljer att lägga ett barnperspektiv på frågan blir det inte hån men näst intill hån. Barn är ett svepskäl, säger Vänsterpartiets företrädare.
På läktaren sitter rätt många unga människor. I morgon, fredag, är det Ungdomens riksdag här i kammaren. Det kanske är alldeles för sällan som vi i Sveriges riksdag har barnens perspektiv i fokus.
På förmiddagen i dag fick vi kritik från oppositionen för att vi är för snabba med att omreglera apoteksmarknaden. I den här frågan väljer vi att ta det något mer varligt, att lära oss att något mer sätta barnen i centrum. Då får vi kritik i alla fall. Det verkar inte som om oppositionen någon gång blir nöjd, utan man vill skapa konflikt.
Nu har vi valt barnens fokus i ett ärende som är oerhört viktigt för vissa och mindre viktigt för andra. Vi väljer att kanske göra mer rätt än att springa fram fort, och då är det fel. Jag vill bara komma ihåg detta vid ett senare tillfälle när vi diskuterar helheten.
Fru talman! När det gäller hälso- och sjukvårdsfrågorna, oavsett om vi pratar ur ett patientperspektiv eller ett personalperspektiv/medarbetarperspektiv, har vi de senaste veckorna pratat oerhört mycket om patientsäkerhet. Flera av oppositionens företrädare valde också att lägga tyngd och vikt vid detta, till exempel Miljöpartiets företrädare. Jag tycker att det är positivt att allt fler politiker väljer att ha den inriktningen. På tolv år kanske man skulle ha gjort mycket mer - det är ett sjyst erkännande.
Nu har alliansregeringen tillsatt en utredning, och den remissbehandlas. Vi har en otroligt bred diskussion i vårt samhälle om patientsäkerheten. Det är då oerhört viktigt att kanske skynda långsamt, för att göra rätt saker den här gången.
Jag tror att vi alla är oerhört bedrövade över att 3 000 människor dör i onödan varje år inom svensk hälso- och sjukvård. Vi har kunskapen, men vi använder inte fullt ut den kunskap som vi har. Självklart är det då oerhört viktigt att fundera på vilka de rätta redskapen är inför framtiden för att vi ska kunna undvika detta i så stor utsträckning som möjligt.
Patientsäkerhetsfrågorna är viktiga. Redan denna vecka har alliansregeringen presenterat någonting som spelar roll för patientsäkerhet, nämligen en förnyad ordning vad gäller tillsynen inom både socialtjänst och hälso- och sjukvård. Därmed visar vi redan aktivt att vi vill visa vägen för en bättre patientsäkerhet inför framtiden. Vi tar tillsynsfrågorna på allvar. Vi ser nu till att strama upp det så att det kan bli mer lika för alla över landet.
Därtill har vi avslutningsvis, fru talman, ett allianslöfte om att stärka tillsynen ytterligare med oberoende granskning. Det arbetet fortgår i Regeringskansliet, och det återkommer vi till här i kammaren. Allt detta görs för att förebygga vårdskador och olika typer av osäkerhetsperspektiv som man upplever i vardagen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)