Herr talman! Vi välkomnar propositionen om stärkt rättssäkerhet vid genomförande av särskilda befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem. Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 2 och 5.
När barn och unga begår brott eller fastnar i missbruk behöver de stöd och behandling, och staten har därför möjlighet att lyfta ut dem ur de skadliga miljöer de befinner sig i och placera dem på särskilda ungdomshem. Detta ska dock alltid vara ett sista alternativ.
Barn och ungdomar som tvångsvårdas är en särskilt utsatt grupp. För att samhället ska kunna garantera barn och unga skydd och god vård måste man ställa höga krav på rättssäkerhet och kvalitet.
Majoriteten av de ungdomar som blir placerade på särskilda ungdomshem är omhändertagna enligt LVU. En liten andel ansöker frivilligt om vård enligt socialtjänstlagen.
För att vården ska kunna genomföras finns särskilda åtgärder att använda. Det handlar exempelvis om att ha låsta avdelningar, att kunna kontrollera att vapen eller narkotika inte förs in på institutionen och att i skyddssyfte avskilja intagna. Personal vid särskilda ungdomshem och LVM-hem får enligt lagförslaget också två nya befogenheter. De får möjlighet att genomföra rumsvisitationer och skyddsvisitationer för att kunna bedriva vården eller upprätthålla ordningen vid hemmet och söka efter föremål som intagna inte får inneha, och det tycker vi är bra.
De åtgärder som används mot barnet eller den unge får inte användas som någon form av bestraffning. Skälen för att använda dessa åtgärder ska överväga det integritetsintrång och den skaderisk som åtgärderna kan innebära för den unge.
Klienterna inom LVM-vården har allvarliga missbruk av alkohol, narkotika eller läkemedel eller någon form av blandmissbruk. De flesta har många års drogberoende bakom sig och stora sociala och psykiska problem. Syftet med LVM-vården är att klienten ska bli motiverad att arbeta med sina missbruksproblem, och vi anser liksom Lagrådet att förbudet mot innehav av berusningsmedel med mera ska utvidgas till att gälla generellt för samtliga som vårdas på särskilda ungdomshem och på LVM-hem. Detta skulle då också gälla de unga som vårdas frivilligt eller på grund av LVU.
Herr talman! Avskiljning är en särskild befogenhet som ska användas för att skydda den intagne själv, övriga ungdomar och personal när någon är kraftigt påverkad eller så våldsam att ingen annan åtgärd fungerar. Vi tycker att det är bra att regeringen föreslår att den maximala tiden för avskiljning kortas från 24 timmar till fyra timmar. Men vi vill ändå gå ett steg längre, precis som utredningen, och föreslår att avskiljningen ska kortas till max en timme.
Det är viktigt att man är flexibel vid en avskiljning. Till exempel är det vanligt att en intagen somnar efter att ha varit våldsam och utåtagerande. Då ska man inte behöva väcka den unge och ta risken att det uppstår en ny konflikt, speciellt inte om det händer mitt i natten när bemanningen inte är så stor.
Olika situationer kräver olika åtgärder. Att kunna välja mellan att avskilja med låst dörr eller avskilja med öppen dörr anser vi kan vara en bra valmöjlighet.
Flera remissinstanser bedömer att det kan bli praktiskt svårt att inhämta en medicinsk bedömning från en läkare eller en sjuksköterska under den korta tid en avskiljning kan pågå. Man ifrågasätter också vilken funktion yttrandet fyller i praktiken och vilket egentligt underlag sjukvårdspersonalen har för att göra bedömningen, särskilt om det rör sig om personal som inte tidigare har varit i kontakt med barnet. I vissa fall kan skälet till avskiljning vara att man behöver dela på några som bråkar, och då uppfylls inte alltid behovet av att kontakta sjukvårdspersonal.
Vi delar Advokatsamfundets kritik och anser också att det bör framgå av förslaget hur lång tid som måste gå innan nästa beslut om avskiljning kan fattas eller hur många avskiljningar det enskilda barnet ska kunna utsättas för per månad eller per år. Det finns i dag inga sådana bestämmelser om tidsfrister och inte heller någon begränsning i antalet beslut om avskiljning för varje enskilt barn. Vi tycker att det ska finnas tydliga regelverk kring just detta.
När det ska beslutas om vård vid låsbar enhet, begränsningar i rätten att ta emot besök och rätten att kommunicera med andra samt när vård i enskildhet ska ske anser vi att socialnämnden ska involveras, och det ska vara en mer omfattande beredning.
Vid utslussning efter avslutad placering är det viktigt att den unge får långsiktigt stöd och hjälp av samhället så att övergången till ett självständigt vuxenliv underlättas.
Vi vill att våra barn och unga ska få den hjälp de behöver och att de ska få växa upp med en tillit till samhället. Då är det viktigt, vid alla åtgärder som rör barn, att barnets bästa kommer i främsta rummet och att rättssäkerheten för barnet eller den unge är stark.