Fru talman! Låt mig först understryka det Monica
Green tar upp - den arbetslöshet vi ärvde av de bor-
gerliga. Vi skall också komma ihåg hur det var i bör-
jan av 90-talet. Då hade vi en mycket låg arbetslöshet,
men den blev under de tre borgerliga åren blivit oer-
hört hög. Detta är en för Sverige helt unik situation.
Självfallet tar det tid att åtgärda detta.
I dag är det fler män än kvinnor som är arbetslösa.
Men i prognoserna som AMS gör sägs det att nästa år,
1997, byter sannolikt arbetslösheten kön. Det blir
alltså fler kvinnor än män som är arbetslösa. Det
beror bl.a. på att de hittills gjorda insatserna mest har
riktat sig till de arbetslösa männen. Självfallet finns
detta med som en utgångspunkt i funderingarna över
vilka förslag som skall läggas fram i den arbetsmark-
nadspolitiska propositionen.
Det betyder sannolikt - jag kan inte utfärda några
löften - att perspektivet kommer att vridas något så
att de arbetsmarknadspolitiska instrumenten passar
kvinnorna bättre. Självfallet måste kvinnor också
ändra sina val när det gäller utbildning och jobb.