Herr talman! Jag har tidigare konstaterat att andelen elever som lämnar grundskolan med ofullständiga betyg har blivit allt fler. Enligt Skolinspektionen 2009 är det dessutom så att hälften av gymnasieeleverna inte når godkänt i alla kurser. Så många som en tredjedel når inte tillräckliga resultat för att studera vidare på högskolan.
Många ungdomar väljer att hoppa av skolan i förtid. Det är klart att det är en mycket allvarlig situation. Det sätter stor press på gymnasieskolan. Det sätter stor press på hela skolsystemet, men framför allt väldigt stor press på samhället.
Jag tror att de flesta av oss vet att vi inte behöver gå speciellt långt tillbaka i tiden, några årtionden, för att hamna i en tid då möjligheten att etablera sig på arbetsmarknaden var helt annorlunda än den är i dag. Man kunde hoppa av skolan i förtid. Man kunde ändå få ett jobb, och man kunde ändå hitta sin plats i arbetslivet. Det är klart att det blir betydligt lättare då. Så är det inte i dag. Vi vet att konkurrensen på arbetsmarknaden är stor, har ökat och att det krävs en genomförd gymnasieutbildning för att kunna erhålla ett arbete - med några få undantag.
Vi befinner oss i en situation då andelen ungdomar som inte genomför sin gymnasieutbildning ökar. Jag menar att man inte behöver vara någon sorts raketforskare för att inse att situationen är allvarlig och kräver åtgärder. Jag har sagt detta tidigare, och jag säger det igen - det blir mycket upprepningar ibland: Jag och Sverigedemokraterna är positiva till den genomförda gymnasiereformen. Jag tycker att det är bra med en tydlig uppdelning mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program.
Vi måste säkerställa att våra ungdomar tar sig igenom gymnasieskolan, annars kommer de aldrig att få en grund att stå på. Det är en rättighet som också ska gälla dem som inte kan eller vill bli akademiker. Annars är jag helt säker på att ungdomsarbetslösheten och utanförskapet kommer att växa än mer. Om vi ska säkerställa att alla ungdomar tar sig igenom gymnasieskolan innebär det inte att alla måste ta exakt samma väg. Då är vi helt fel ute. Jag menar att det spelar ingen roll hur mycket man beklagar sig på den rödgröna sidan. Verkligheten är att många ungdomar inte vill studera vidare efter gymnasieskolan. De har efterlyst en yrkesinriktad gymnasieutbildning, en utbildning som ger dem jobb när gymnasieskolan är avklarad. Därför är det helt logiskt att man delar upp gymnasieskolan som i dag, det vill säga att det finns två vägar.
Jag menar också att ungdomsarbetslösheten till viss del beror på en sorts överteoretisering som tidigare har skett av gymnasieskolans olika program. Idén om att alla ska ges högskolebehörighet har varit en katastrof för både ungdomarna och arbetsmarknaden.
Vi ser resultaten i dag. Ungdomar på yrkesprogrammen har under lång tid fått undermålig undervisning med alltför få inslag av praktik och alltför mycket teori i sina praktiskt inriktade program.
Nu har regeringen genomfört några, som jag ser det, välbehövliga förbättringar. Visionen om att alla elever ska vara exakt likadana, att alla elever helst ska bli akademiker, har frångåtts. Än en gång: Alla kan inte och alla vill inte bli akademiker, lika lite som att alla kan eller vill bli hantverkare - eller hundrameterslöpare för den delen.
Det finns dock fortfarande mycket att önska. Tyvärr har många gymnasieskolor svårt att hitta praktikplatser till elever på yrkesprogrammen. Matchningen mellan utbildning och näringsliv är långt ifrån perfekt. Kanske är det nödvändigt med en översyn av yrkesprogrammen för att försäkra oss om att utbildningarna motsvarar efterfrågan och så att utbildningarna också leder till jobb. Jag menar dock att det inte bara är yrkesprogrammen som behöver ses över. Även på de högskoleförberedande programmen kan det göras förbättringar. Ett förslag som kommer från Socialdemokraterna som jag tycker är bra gäller att elever som har lätt för sig i skolan och som snabbt tillägnar sig kunskap ska ges möjlighet att läsa enskilda ämnen på högskolenivå. Det är ett bra förslag.
Herr talman! Ett system med tydligare uppdelning mellan dels yrkesinriktade, dels studieförberedande program kräver naturligtvis att man senare i livet kan ångra sig. En person som har valt ett yrkesprogram måste naturligtvis få möjlighet att läsa in de ämnen som eventuellt saknas för att kunna sadla om och läsa vidare. Annars ser jag problem med reformen. Då krävs till exempel ett väl utbyggt komvux. Det är bland annat därför som Sverigedemokraterna har valt att skjuta till medel. I vårt fall handlar det om ungefär 9 000 extra platser på komvux.
Det här kräver också en bra studievägledning. Det är inte så lätt att göra bra och genomtänkta val som tonåring. Då krävs att man får den hjälp man behöver för att göra de valen, även om man senare ångrar sig - vilket jag i och för sig tror att de flesta någon gång gör. Det är samma sak där. Vi har valt att tillföra medel till studievägledning i hela utbildningskedjan, det vill säga grundskola, gymnasieskola och komvux.
Problemet med gymnasiereformen är inte gymnasiereformen som sådan utan snarare att den är underfinansierad. Jag beklagar det. När man nu gör något som är så pass bra vore det beklagligt om reformen till viss del fallerar på grund av glädjekalkyler. Jag hoppas verkligen att man kan tillföra de medel som saknas. Jag tror på reformen. Det är bra jobbat, även om det fortfarande finns saker som kan förbättras.
Jag vill yrka bifall till följande reservationer - de är inte så många den här gången, bara fem: 3, 18, 19, 20 och 21.