Herr talman! En del av debatten om gymnasieskolan handlar om de alltför många avhoppen. Alldeles för många unga lämnar i dag tonåren utan en fullständig gymnasieutbildning. Andelen som fem år efter det att de har börjat gymnasiet fortfarande inte har slutbetyg har varit konstant under de senaste åren. Var fjärde elev saknar slutbetyg. Den här regeringen har inte lyckats att ändra på detta, trots hög svansföring.
En termin efter det att den nya gymnasieskolan trätt i kraft kunde vi läsa om förslaget att införa en ett- eller tvåårig yrkesutbildning med möjlighet att välja bort alla de teoretiska ämnena. Regeringens förslag för att få fler unga att ta sig igenom gymnasieskolan är att förkorta och förenkla utbildningarna i stället för att garantera skolorna och eleverna de resurser och det stöd som de behöver. Som nämndes även av Caroline Helmersson Olsson tidigare i hennes anförande skar regeringen 700 miljoner på gymnasieskolan för 2012, och nya nedskärningar väntar de kommande åren. Det är definitivt fel väg att gå. Även om mer resurser inte löser alla skolans utmaningar skapar brist på resurser svåra hinder för skolan att möta varje elev och ge eleverna de verktyg som behövs för att klara av skolan.
Herr talman! Regeringens eget recept för att minska avhoppen, förutom nedskärningarna förstås, har varit dess lärlings- och yrkesprogram. Men varken yrkesprogrammen eller lärlingsutbildningarna i gymnasiet har blivit den succé som regeringen har hoppats på. Lärlingsförsöket instiftades 2008 med ambitionen att fler elever skulle lämna skolan med en fullständig utbildning. Tre år senare blev försöket med lärlingsutbildning permanent, innan ens en första ordentlig utvärdering hade gjorts.
Skolverket visar nu att redan under det första studieåret hade var fjärde elev slutat, och endast 44 procent av eleverna i den första kullen fick ett slutbetyg efter tre års studier. Det är inte något bra betyg för en utbildningsreform som instiftades för att lösa just problemen med avhoppen. Det är rent av ett bottenbetyg för regeringen.
När regeringen 2011 lade fram sitt förslag om en permanent lärlingsutbildning var flera remissinstanser oroliga för att det skulle bli svårt att kvalitetssäkra den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen. Krav på bland annat handledarutbildning för de företag som tog emot lärlingar avvisades då av regeringen.
Vi i Miljöpartiet var noga med att poängtera att kvaliteten på den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen måste garanteras. Handledarens kompetens var för vår del helt central, därför att den elev som går på ett yrkesprogram eller en lärlingsutbildning är elev även under den del av utbildningen som är arbetsplatsförlagd. De rättigheter som eleven har i skollagen har eleven lika stor rätt till även på arbetsplatsen. Därför behöver skolorna säkerställa att handledarna genomgår en obligatorisk handledarutbildning för att sedan vara ansvariga för elever som genomgår gymnasial lärlingsutbildning.
Herr talman! Gymnasieskolans yrkesprogram och lärlingsutbildning är i grunden bra inslag i det svenska skolväsendet. Det är självklart bra om en tätare samverkan mellan arbetsliv och skola kan främjas och fler unga människor kan gå från skolan ut i arbetslivet tillräckligt förberedda och rustade med rätt kompetens. Slarvigt genomförda reformer riskerar däremot att försämra snarare än förbättra relationen och kopplingen mellan arbetslivet och skolan. Utbildningsvägarna får aldrig vara återvändsgränder och leda till stängda dörrar.
Vägen till arbetslivet och karriären är inte spikrak för de flesta. Yrken som sjuksköterska, förskollärare, lantmätare, skogsmästare har tidigare haft en yrkesbas bland dem som först gått yrkesförberedande program och sedan varit yrkesverksamma innan de började med sina högskolestudier. Undersköterskor har kunnat bli sjuksköterskor, barnskötare har kunnat bli förskollärare och skogsarbetare har kunnat bli skogsmästare. Den naturliga vidareutbildningen och karriärmöjligheten är nu på väg att försvinna eftersom behörigheten att läsa vidare inte längre är självklar i regeringens nya gymnasieskola.
För att motverka att dörren helt stängs för elever på yrkesprogrammen har till exempel Landsbygdsdepartementet avsatt resurser för ett skogligt basår. Genom att gymnasister från andra program kan läsa skogliga ämnen under ett år ska de kunna bli behöriga till skogsmästarprogrammet. Det regeringen tar bort från den ena delen får en annan myndighet anstränga sig för att återskapa. Ni hör själva hur tokigt det låter.
De senaste tre åren har antalet sökande till gymnasiernas yrkesprogram minskat med 25 procent. Särskilt drabbade är industri- och handelsprogrammen som sett att sökandeantalet minskat med över 40 procent. Svensk industribas hotas därmed likaväl som en stor grupp unga som bara hamnar allt längre från arbetsmarknaden.
Om vi vill ha hög kvalitet i gymnasieskolan måste det vara enkelt för den byggelev som vill gå vidare och bli byggingenjör att göra det eller för den elev från industritekniska programmet som vill läsa till maskiningenjör att göra det. När den dörren stängs flyr också eleverna dessa utbildningar. Vi i Miljöpartiet är de första att beklaga detta.
Herr talman! Miljöpartiet har flera viktiga motioner i betänkandet om gymnasieskolan, men för att inte förlänga debatten väljer jag att inte nämna alla våra förslag här. Vi står givetvis bakom dem, men för tids vinnande yrkar jag härmed bifall till enbart reservationerna 5, 7, 8, 9 och 13.