Herr talman! Jag konstaterar att jag inte riktigt fick svar på mina frågor, men Mats Greens kommentarer talar ju rätt mycket för sig själva.
Det jag sa i mitt anförande är att vi vill ha moderna tillstånd för alla dammar i Sverige. Här pratar vi om 7 000-8 000 dammar som med den här uppgörelsen legaliseras i ett penndrag. Precis som Mats Green säger kan en del av dessa dammar ha funnits i hundratals, eller om det till och med var tusentals, år och ha stor biologisk mångfald. Det kan finnas en stor nytta, och det är ju sådana avvägningar som man gör i tillståndsprocessen. Men att i ett penndrag säga att 7 000 dammar i Sverige innebär en jättestor biologisk mångfald är verkligen att svika miljön.
Det är också att svika laxen, havsöringen, harren och ålen - alla de fiskar som vandrar i våra älvar och vattendrag men som nu smulas sönder och blir köttfärs i stora turbiner eller som inte kan vandra eftersom här står en damm sedan flera hundra år tillbaka, och det tycker Mats Green är jättebra.
Det är det som är det stora sveket. Jag saknar fiskarnas röst i debatten, så jag försöker att vara den rösten.