Herr talman! Självklart märks det när en kompromiss är en kompromiss. Många intressen har vägts samman, och många partier har varit med. Det märks självklart i produkten att inget parti ensamt har skrivit den, men det som är bra med en bred kompromiss är långsiktigheten och den förutsägbarhet som detta skapar för alla aktörer som är berörda.
När det gäller frågan om de så kallade äldre rättigheterna finns det redan en praxis på området. Av denna framgår att så kallade äldre rättigheter, såsom urminnes hävd och privilegiebrev, har en rättsverkan som ska beaktas vid bedömning. Målet med regelverket är som sagt att skapa tydlighet. Därför har det varit en fördel att skriva in det som är praxis som en regel, så att det verkligen blir förutsägbart.
En fördel med detta sätt att arbeta är också att våra myndigheter kan koncentrera sig på de åtgärder man bedömer har störst miljönytta. I den nationella planen kommer man att kunna pröva vattendrag i ett samlat grepp, och det gäller då inte bara hinder som är kopplade till elsystem utan även enskilda dammar. Om man bedömer att en enskild damm behöver komma in i en prövning kan myndigheterna ta det initiativet och föreskriva villkor även för den delen, så att man får ut hela miljönyttan av att arbeta i ett vattendrag.
Samma sak gäller implementeringen av EU-regelverket. Det ska implementeras, och vi försöker göra det väldigt tydligt hur det ska implementeras - just för att skapa förutsägbarhet. Det vi vill komma bort från är nämligen en situation som upplevs som ryckig och icke förutsägbar. Det är aldrig bra för något intresse.