Fru talman! I sitt svar tar finansministern på några
väldigt få rader upp problemet med arvs- och gåvo-
skatterna.
Regeringen ger sken av att problemet inte finns
och hänvisar återigen till en liten utredning. Utred-
ningar i all ära, de är naturligtvis viktiga och ett bra
sätt för regeringen att skaffa sig ett beslutsunderlag.
Men, och detta men är ett viktigt men, en regering
måste också visa ledarskap och handlingskraft.
De problem som dessa skatter medför överstiger
vida de summor som de drar in till statskassan. Därför
bör de absolut avskaffas.
Statsrådet säger att regeringen nu ska vänta på
sedvanlig remissbehandling, som det så fint heter.
Synd bara att detta innebär att frågan om arvs- och
gåvoskatterna på sätt som vi vet sopas under mattan
inför valet i höst. Jag anser att det är viktiga politiska
frågor som verkligen bör lyftas fram och diskuteras -
detta speciellt inför valet, eftersom det är det bästa
sättet för medborgarna att kunna bilda sig en uppfatt-
ning om de olika alternativ som står till buds i valet.
Att då bara hänvisa till en utredning utan att över
huvud taget säga något om regeringens inställning är
milt uttryckt otillfredsställande.
Jag ska återge några exempel. Ministern behöver
inte gå in i sak och diskutera enskilda fall utan kan
bara ta till sig vad folk i gemen anser.
Pengar i Sverige - varför då?
Detta är en skamfläck för Sverige, tyvärr inte den
enda.
Då jag under min levnad tjänar pengar betalar jag
inkomstskatt. Köper jag något betalar jag moms.
Firman jag köpte något av betalar vinstskatt, arbets-
givaravgift m.m., dvs. att större delen av mina pengar
går till skatt. När jag lämnar jordelivet ska det jag
lämnar efter mig skattas igen. Varför? Vad är det för
fördelningspolitisk socialdemokratisk grundidé som
detta fenomen baseras på? I praktiken är arvsskatten
en skatt på skatten. Detta borde vara olagligt.
Jag kan stå här och läsa citat efter citat, men det
jag undrar är varför finansministern dels inte kan ta
debatter, dels inte svarar på frågor som ställs.