Herr talman! Det är väldigt tråkigt att dessa skatteförändringar fortsätter att komma från M-KD-SD-budgeten, och det är tråkigt att Socialdemokraterna lägger fram detta.
Herr talman! De som förväntas gynnas av avskaffad särskild löneskatt för äldre är ägare av företag med anställda som är äldre än 65 år. De kommer att göra större vinster i och med att de inte längre behöver betala den särskilda löneskatten. Därutöver kan äldre löntagare gynnas, då efterfrågan på deras arbetskraft ökar eftersom den blir billigare.
Det handlar då om personer som i högre grad återfinns i den övre halvan av inkomstfördelningen, vilket innebär att personer med högre ekonomisk standard gynnas i större utsträckning än personer med lägre ekonomisk standard. Det leder i sin tur till att förslaget ökar den ekonomiska ojämlikheten. Förslaget beräknas också öka de ekonomiska skillnaderna mellan män och kvinnor, eftersom de flesta äldre som arbetar är män.
Syftet med förslaget har tidigare varit - och är troligtvis fortfarande - att göra det mer attraktivt för arbetsgivare att behålla och anställa äldre arbetskraft. Denna möjlighet kommer dock inte alla till del. Människor med låga löner och förslitande arbetsuppgifter orkar sällan arbeta fram till dagens pensionsålder, vilket leder till att förslaget i stället bidrar till orättvisa mellan olika grupper äldre.
Herr talman! Många klarar inte av att arbeta fram till dagens pensionsålder. Det är inte heller direkt så att förslaget är kopplat till förbättringar i arbetslivet som gör det möjligt att arbeta längre - tvärtom. Diskussionen handlar oftast om att pensionsåldern ska höjas eftersom vi lever längre och därför måste jobba längre; det kunde vi höra nyss. Men dels gäller detta inte alla grupper, dels är det väl en bra tanke i teorin men inte i praktiken.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskaffad särskild löneskatt för äldre
Som det ser ut bland Kommunals medlemmar i dag är snittåldern för att gå i pension 63 år. Anledningen är att många inte kan arbeta längre än så. Det handlar om grupper som är lågavlönade, som har haft tunga arbeten och som har slitit ut sina kroppar - grupper som börjar och slutar dagen med värktabletter, till skillnad från dem som är högavlönade eller arbetar vid ett skrivbord och är friska. Då är det kanske lite mer rimligt med ett längre arbetsliv.
Ska vi förlänga arbetslivet måste arbetsvillkoren först tillåta det, men borgarna och regeringen vill inte putta in de förstärkningar som behövs i arbetslivet. De vägrar att se att det får allt större betydelse vilken klass vi tillhör när det gäller hur långt liv vi får. Ju högre inkomst och utbildning, desto längre liv - och tvärtom. Klyftan mellan rik och fattig, mellan låg och högutbildad, ökar i Sverige. I stället för en förstärkt fördelningspolitik som är riktad mot de grupper som har de största behoven och i stället för att utjämna de ekonomiska skillnaderna läggs ett förslag fram som kommer att försvaga de offentliga finanserna och väntas öka den ekonomiska ojämlikheten.
Mot den bakgrunden vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 1 i betänkandet.