Herr talman! Dagens debatt handlar om Riksrevisionens rapport om kommunal utjämning. Jag tänkte säga ett par ord om Vänsterpartiets åsikt om kommunal utjämning och hur den bör utvecklas.
Jag höll med om mycket av det som Lars Thomsson sa, i varje fall före Gotlandsinlägget då han gick över till att bli gotländsk regionalpolitiker. När det kommer till de stora delarna, där man måste se hela Sverige, kanske man inte bara ska se till Gotlands utmaningar, även om de är viktiga aspekter att ta med.
Riksrevisionen visar i sin rapport att det kommunala utjämningssystemet är i behov av mer utjämning och bättre förvaltning och även hur kostnadsutjämningen kan användas i större utsträckning för att utjämna kostnadsskillnader mellan kommuner. I rapporten rekommenderar Riksrevisionen regeringen att utveckla sin befintliga kostnadsutjämning så att den i större utsträckning utjämnar för kostnadsskillnader som uppstår på grund av att kommuner har olika yta, antal invånare och befolkningsförutsättningar och utgår från olika klassmässiga förutsättningar.
En sådan utjämning skulle framför allt gynna landsbygdskommuner som i dag har en hög skattesats, precis som Lars Thomsson var inne på. Riksrevisionen menar att glesbygden är underkompenserad, att gleshetskompensationen är för liten och att det behövs ytterligare ändringar i systemet för att skapa likvärdiga förutsättningar. Just detta med likvärdiga förutsättningar var kanske det man menade att Kostnadsutjämningsutredningen försökte med när utredningen lanserades - lite mer lika. Det som många gånger har präglat kommunal kostnadsutjämning är att man gör lite justeringar, inte för stora, i den riktning som behövs, för att alla ska komma med på banan.
Riksrevisionen uppmanar också regeringen att utvidga kostnadsutjämningen till att även avse biblioteksverksamhet, som är lagstadgad, och att väga för- och nackdelar med att utvidga kostnadsutjämningen till att omfatta fler enligt lag frivilliga verksamheter som i dag i huvudsak är skattefinansierade. Det är framför allt kulturområdet men också fritidsområdet som kan övervägas. Regeringen uppmanas även att överväga om strukturbidraget ska avvecklas och om Tillväxtverket ska ges i uppdrag att förvalta utjämningssystemet.
Förvaltning av utjämningssystemet kan låta som en fruktansvärt tråkig sak, men om man tittar på systemet i dag ser man att det i praktiken förvaltas av de olika statliga utredningar som med stor regelbundenhet har tillsats av olika regeringar. Jag tycker att man snarare skulle fundera på det som Parlamentariska landsbygdskommittén var inne på, nämligen att det behövs en parlamentarisk kommitté eller något slags kansli med parlamentarisk förankring som regelbundet, varje år, ser över utjämningssystemet så att man minskar ryckigheten i systemet och i stället får en löpande del. Det är lite konstigt att vi har ett stort ekonomiskt system som svävar någonstans vid sidan av hela Myndighetssverige.
Regeringen anger i skrivelsen att den inte avser att vidta några åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer. Vi i Vänsterpartiet anser, till skillnad från regeringen, att det är viktigt att nu gå vidare med ytterligare förändringar i systemet utifrån rapporten. Man måste också titta på inkomstsidan, för om man bara ser på kostnadssidan blir det bara ena benet i det kommunala utjämningssystemet som man tittar på. Det är egentligen också det lilla benet. Om vi ska skapa likvärdiga och rättvisa förutsättningar över hela Sverige behöver vi också kolla på inkomstsidan.
De ändringar som nyligen har gjorts är ett steg i rätt riktning, men om man inte tar tillräckliga steg når man inte upp till de effekter som gör att det blir likvärdigt mellan kommunerna. Här visar Riksrevisionens rapport att det kan röra sig om ganska stora kostnadsmässiga justeringar för många landsbygdskommuner. Därför menar jag och Vänsterpartiet att det är dags att inleda en ny översyn av utjämningssystemet och återkomma till riksdagen med förslag om ett utvecklat utjämningssystem.
Med detta sagt yrkar jag bifall till reservation 2.