Herr talman! En jämlik välfärd som kommer alla medborgare i landet till del är grundläggande för ett starkt och sammanhållet Sverige. Därför behöver vi skapa likvärdiga villkor för att välfärd ska kunna bedrivas i hela vårt land. Om vi vill skapa rättvisa möjligheter för medborgarna måste vi utjämna strukturella och ekonomiska skillnader mellan olika kommuner runt om i vårt avlånga land.
Som har sagts här tidigare beslutade riksdagen förra året om ett nytt system för kostnadsutjämning, som gäller från och med i år. I det nya systemet kompenseras kommuner med sämre förutsättningar i högre grad än tidigare. Vi stärker de kommuner där exempelvis hemtjänsten behöver åka långt därför att det är glest mellan de äldre och de regioner som har svårare att rekrytera personal på grund av sitt geografiska läge. Man kan se att till exempel Jämtland och Gotland kom allra bäst ut i det nya systemet. Samtidigt kompenseras nu kommuner och regioner i högre grad för socioekonomiska utmaningar.
Den viktigaste faktorn för omfördelning är demografi. Det är barnomsorgen, skolan och äldreomsorgen som skapar de stora kommunala kostnaderna. Det är kommuner med en stor andel barn och äldre som behöver mer resurser jämfört med de kommuner som har en stor andel av befolkningen i yrkesverksam ålder.
Framåt 2030 kan vi förvänta oss en 50-procentig ökning av antalet äldre över 80 år, men de är inte riktigt jämnt fördelade över landet. Det är kommuner i glesbygd som kommer att se de största ökningarna, också av behovet av välfärd. Då är det uppenbart att Sverige behöver en stark och långtgående utjämning. Det är helt enkelt en viktig politik för att värna barn och äldre i hela landet.
Precis som lyfts fram i Riksrevisionens rapport kan vi omfördela och utjämna mer. Systemet bör med jämna mellanrum ses över och uppdateras för att vara fortsatt träffsäkert. Vi ser framför oss en ny översyn av system när det har varit i kraft i något eller några år.
Herr talman! Utjämning är alltså viktigt, och den är helt central för mig som socialdemokrat. Men kommunsektorns samlade resurser är också väsentliga, inte minst när det gäller de kostnader som beräknas bli högre när vi har en demografisk utveckling med allt fler barn och äldre i hela landet. Detta ställer krav på välfärden överallt. Det krävs alltså omfattande resurstillskott framöver.
Under förra mandatperioden kunde vi skjuta till ytterligare 35 miljarder till välfärden, och därför jobbar 100 000 fler i vår gemensamma välfärd nu jämfört med när regeringen tillträdde 2014. Det är en utveckling som behöver fortsätta.
Precis som sagts tidigare sätter coronakrisen extra fokus på välfärdens behov. Kostnader ökar, framför allt inom äldreomsorg och sjukvård, och samtidigt kan vi befara stora tapp i kommunernas och regionernas skatteintäkter framöver. Nu när vi står mitt uppe i coronakrisen blir det dessutom glasklart vad välfärden egentligen handlar om. Det handlar om människors liv och hälsa - på riktigt allvar. Välfärdens personal sliter hårt för att skydda och vårda våra gamla och sjuka i dag. Därför måste vi fortsätta med tillskott till välfärden, för att säkra den. Vi kommer att se till att kommuner och regioner nu kompenseras för alla extraordinära sjukvårdskostnader med anledning av coronaviruset, oavsett var de har uppstått, efter behov, helt enkelt.
Vi har därutöver ökat Socialstyrelsens ram med 5 miljarder kronor för att köpa in och fördela skyddsmaterial som munskydd men också utrustning som respiratorer, utöver kommunernas och regionernas egna inköp. Staten tar över sjuklöneansvaret, som också innebär att miljardkostnader lyfts bort från kommuner och regioner. I vårändringsbudgeten skjuter vi också till ytterligare 20 miljarder kronor till välfärden, där 12 ½ miljard kronor permanentas för kommande år. Det skapar långsiktighet och möjligheter för kommuner och regioner att planera också för nästa år, så att de vet att det finns ekonomiska resurser för att betala löner till sjuksköterskor, undersköterskor och lärare. Vi har dessutom en hög beredskap för att göra mer om det krävs för att klara välfärden genom denna svåra kris.
Herr talman! Nu är det tydligare än någonsin att Sverige behöver hålla ihop. Då behöver vi också ge kommuner och regioner förutsättningar att leverera den välfärd som lägger grunden för trygghet och utveckling. En stark och rättvis omfördelning kommer fortsättningsvis att vara nödvändig för ett starkt och sammanhållet Sverige. Vi kommer att behöva göra mer på detta område.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.