Fru talman! I dag debatterar vi frågor som rör kulturarv, något som är stort och brett. För Moderaternas del kommer jag särskilt att lyfta fram museernas roll som självständiga institutioner, gestaltad livsmiljö och repatriering av samiska kvarlevor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor
De kulturpolitiska målen, som fastställdes redan av alliansregeringen, anger vilken riktning som staten vill peka ut för kulturpolitiken. Enligt målen ska kulturen vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund.
För Moderaterna är det självklart att armlängds avstånd ska råda mellan kulturens utövare och politiker. Det är grundläggande att konsten ska vara fri. Den ska fredas från politisk klåfingrighet; armlängds avstånd måste vara en realitet. Staten ska inte gå in och villkora, det vill säga styra, konsten och de fria institutionerna, hur vällovliga dessa ambitioner än är. De statliga kulturpolitiska målen ska inte bli styrande i den grad att de exkluderar vissa grupper. Regeringen bör därför se över regleringsbrev och statliga uppdrag i syfte att minska den politiska styrningen av konstens och kulturens innehåll.
Fru talman! Sveriges museer är viktiga för både lärande och bildning samt som förvaltare av kulturarv och historia. Vi lägger största vikt vid museernas roll som självständiga institutioner. Museernas verksamhet ska präglas av kunskapsuppbyggnad och hög kompetens inom respektive ämnesområde.
Offentligt finansierade kulturinstitutioner, såsom museer, ska inte politiseras. De ska självfallet vila på en demokratisk grund, men innehållet ska i så stor utsträckning som möjligt vara fritt. Dagsaktuella politiska strömningar ska inte styra kulturens innehåll. Politiska pekpinnar kan leda till självcensur och i värsta fall historierevisionism och rädsla för att lyfta fram delar av kulturarvet. Därför är det viktigt att hela kulturen får vara fri från detta.
Fru talman! Kulturen genomsyrar samhället på olika sätt, och den tar sig också uttryck genom arkitektur och konst i såväl nya bostäder som offentliga rum. Sverige växer snabbt, och Boverket uppskattar att 600 000 nya bostäder behöver byggas till år 2025. Det innebär också att nya offentliga rum skapas. För att värna konst och arkitektur i det offentliga rummet bör vi blicka såväl bakåt som framåt.
De rivningar som skedde under mitten av 1900-talets andra hälft, och därefter framväxten av de så kallade miljonprogrammen, innebar viktiga standardhöjningar i form av till exempel rinnande vatten och minskad trångboddhet för många i vårt land. Men erfarenheter från denna tid har också visat att trivsel och trygghet handlar om mer än så. Rivningsvågen gjorde oåterkalleliga avtryck i många svenska städer, och många av ingreppen framstår i efterhand som ganska svårförståeliga.
Denna samtidshistoria bör vi dra lärdom av. Balansgången mellan nytt och gammalt, mellan bevarande och innovation, är sällan enkel. Men de behöver heller inte alltid stå i motsats till varandra.
Här kan staten spela en viktig roll i att skapa förutsättningar för arkitekter, konstnärer och andra skapande grupper att samverka när nya bostadsområden växer fram. Staten kan också föregå med gott exempel när offentliga miljöer utformas genom att på ett tydligt sätt koppla ihop byggande, arkitektur och konstnärskap. I denna strävan är det dock lika viktigt att bejaka den kraft med vilken miljöer kan växa och utvecklas organiskt genom enskilda människors samlade krafter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor
Fru talman! Sist men inte minst skulle jag vilja lyfta fram frågan om repatriering av samiska kvarlevor, ett utmärkt initiativ från Centerpartiet som även Moderaterna har valt att stödja. Vår samiska ursprungsbefolkning har under historien ofta behandlats illa av den svenska staten. Ett exempel är de samiska kvarlevor som finns i svenska samlingar.
Ett sätt att läka de sår som staten orsakat samerna är därför repatriering av samiska kvarlevor. Det innebär att de kvarlevor som bortförts av staten på ett orättmätigt sätt återbördas. Samerna har länge krävt att mänskliga kvarlevor som finns i statliga samlingar ska återlämnas. Ändå har bara ett fåtal kvarlevor återbördats. I fjol på urfolkens dag skedde den hittills största repatrieringen av samiska kvarlevor i Sverige. Kvarlevorna av 25 individer återbördades till sin ursprungliga viloplats på Gammplatsen i Lycksele, där de grävdes upp så sent som på 1950-talet.
Sedan 2018 finns det på plats en ny museilag som tydligt säger att museer ska delta i repatriering. Sametinget och Riksantikvarieämbetet fick i uppdrag att ta fram vägledning för repatriering, och Historiska museet fick ett huvudansvar bland museerna. Vi moderater anser att det är viktigt att staten skyndar på återlämnandet av samiska kvarlevor, då detta även är en viktig del i försoningsarbetet med det samiska folket.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till Moderaternas reservation nr 1.