Fru talman! Med tanke på att den nuvarande lagstiftningen är från 1957 är det väl inte någon som inte tycker att det är dags att modernisera den. Det har hänt en del på 50 år. Det gäller både tekniken och globaliseringen med bland annat den nödvändiga hänsynen och anpassningen till olika nationella lagar och internationella överenskommelser som behövs i dag. Vi har dessutom under denna mandatperiod slagit samman ett antal verk inom infrastrukturen till Trafikverket och som delvis berör Luftfartsverkets ansvarsområde.
Genom att ta bort uppdelningen mellan allmänna och enskilda flygplatser ökar förutsättningarna för att få en konkurrens på lika villkor. Det bör också innebära en ökad effektivitet om det kommer in fler aktörer med kompetens som kan medverka till att utveckla verksamheten.
Även om jag har det fulla förtroendet för de statliga tjänstemän som så här långt har skött ett antal viktiga arbetsuppgifter är det nästan utan undantag bra med någon form av konkurrens. Det gäller även flygtrafikledningstjänster. Med rätt krav och anvisningar kommer det att fungera bra.
Som vanligt när det gäller uppgifter som staten, eller för övrigt hela den offentliga sektorn, har utfört över en tid, tror emellertid oppositionen att ingen annan kan göra det bättre. Som centerpartist har jag svårt att förstå att bara de som är statligt anställda gör ett bra jobb men inte de som är anställda i privata företag. Det är inte riktigt så det fungerar. Det handlar om bra ledarskap, att rekrytera rätt personal till rätt arbetsuppgifter och ställa rätt krav på verksamheten. Vem som är arbetsgivare är av mindre betydelse.
Den röda oppositionen skriver i sin reservation att upp till 70 procent kommer att undantas från konkurrens. I deras ögon är det väl en fördel om det är enbart 30 procent som berörs. Dessutom kan det kanske vara en lagom stor andel för att man så småningom ska kunna göra en utvärdering för att se om den nya lagen fungerar.
Det finns de som av olika anledningar känner en rädsla inför de förändringar som nu kommer, och jag har respekt för det. Men förändringar är emellertid ett normaltillstånd, och jag hoppas att många som känner en skepsis i stället ska se möjligheterna som den nya lagen kommer att innebära.
Fru talman! Det känns också bra att det blir ett tydligt avståndstagande från alkohol och droger inom flyget. 0,2 promille som gräns för alkoholpåverkan innebär att alliansregeringen har lyckats med konststycket att få samma gräns för rattfylleri, sjöfylleri och flygfylleri. Det är konsekvent, och det underlättar för alla parter.
Vi inför också möjlighet för polisen att ta så kallade sållningsprov, eller i dagligt tal att få folk att blåsa. I mina ögon minskar det också riskerna för att påverkade personer kan komma att tjänstgöra vid flygningar.
Det är betydligt vanligare att det är andra personer som är påverkade, nämligen passagerarna. Nu kommer flygbolagen att få utökade möjligheter att ställa krav på den eller dem som uppträder illa när de är alkohol- eller narkotikapåverkade. Det blir också en skärpning av straffen i form av fängelse i upp till sex månader.
Vid prövning av tillstånd för en ny flygplats ska man dels beakta flygsäkerheten, dels miljöeffekterna enligt miljöbalken, dels påverkan på viktiga samhällsfunktioner i övrigt, men inte den sökandes kunskaper, ekonomi och lämplighet. Det är ganska klokt att göra denna avgränsning. Behörighetskrav och liknande får prövas i en annan ordning.
När det gäller mindre flygplatser prövas verksamheten enligt förordningen om miljöfarlig och hälsofarlig verksamhet. Då bedömer jag i motsats till Vänsterpartiet och Miljöpartiet att det är tillräckligt och att det därför inte behöver upprättas någon ytterligare miljökonsekvensbeskrivning. Vi måste lära oss att minimera det administrativa arbetet men ändå uppfylla de krav som är rimliga att ställa. Se därför detta som ett led i regelförenklingsarbetet. Jag har svårt att se mervärdet av en miljökonsekvensbeskrivning i detta sammanhang.
Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.