Fru talman! Jag blir lite ställd. Jag har väldigt svårt att förstå att Lennart Pettersson kan dra slutsatsen att innebörden är att man delar in personer i sämre eller bättre, att vissa är mindre värda och så vidare. Det finns faktiskt strukturfrågor som gör att olika verksamheter har olika förutsättningar.
Lennart Pettersson tog Apoteket som ett exempel. Men i det avseendet var riksdagen till och med tvungen att fatta beslut om att lagstifta om högre marginaler - detta för att det skulle gå att privatisera. Det är ett av de absolut sämsta exemplen på hur vi av just ideologiska skäl kastar bort skattepengar. Det fanns inga företagsekonomiska skäl alls, utan man höjde handelsmarginalen för apoteksvaror från 17 procent till 30 procent för att skapa ett utrymme för privatisering.
I den nu aktuella frågan har man valt att inte att tala om hur mycket dyrare det blir, utan det får flygresenärerna så småningom se på biljettpriset.
Det går väl inte att begära men jag skulle verkligen vilja att Lennart Pettersson tog tillbaka det han påstått om att vi i oppositionen ser anställda i privat tjänst som mindre värda än de som jobbar offentligt. Det är en fullständigt främmande uppfattning för oss, en fullständigt främmande syn på människor. Jag är väldigt positivt inställd till att människor går mellan olika anställningsområden, att man går från det offentliga till privata jobb och så vidare. Nämnda koppling finns inte ens i min föreställningsvärld.
Lennart Pettersson glömmer att det finns systemfrågor av det slag jag tagit upp och som inte kommenterats, till exempel säkerhetsfrågorna. Där innebär konkurrensutsättning att vinstintresset kommer att stå i motsättning till investeringar som kan vara nödvändiga. Är det då en begränsad ansvarsperiod finns självklart risken - jag säger dock inte att det blir så - att vi får en konflikt mellan just säkerhet och konkurrens.