Fru talman! Det raka svaret är nej, Katarina Luhr. Jag ser inte det.
Att vi inte ska ha större klimatkrav än övriga EU, som vi i många fall konkurrerar med, ser jag som en självklarhet. Vi kan inte ålägga våra företag en mängd ytterligare pålagor än de som kommer från EU.
Det finns inte heller någon motsägelse i att därefter säga att EU måste nyktra till och ha regelverk, mål och visioner i klimatarbetet som är realistiska och rimmar med vår omvärld. Då skulle vi inte hamna i den situation vi faktiskt är i nu, nämligen att andra världsdelar växer och vi ligger still. På 20 år har vår bruttonationalprodukt vuxit med 13 procent – om jag inte missminner mig. Det är för dåligt. Samtidigt har Kina fyrdubblat sin ekonomi, och samtidigt har USA ökat sin ekonomi mångfalt mer än vi.
Vi blir geopolitiskt irrelevanta, och det enda vi har gjort i slutänden är att vi har späkt oss själva genom att kväva oss själva och vårt näringsliv. Koldioxidutsläppen minskar inte globalt bara för att vi gör alla de här sakerna och för att vi säger: Nu ska vi inte längre bygga bilar i EU – det som både Sverige och inte minst Tyskland har varit så bra på.
Helt plötsligt ska vi förbjuda försäljning av bensinbilar. Men vi har ingen egen batteriproduktion, utan bilarna importeras i stället från USA och Kina. Det är ingen vidare bra nationell politik. Då flyttar jobben. Då fortsätter man på den inslagna vägen.
Fru talman! Jag ser en mer nykter och realistisk klimatpolitik från EU som helt nödvändig.