Herr talman! Låt mig börja med ett litet tankeexperiment.
Tänk dig att du vaknar upp utan att ha någon som helst kunskap om varifrån du kommer, din bakgrund eller vad du har gjort. I övrigt är din tillvaro mycket angenäm - du har ett intressant och trevligt jobb, en bra bostad och ett rikt socialt umgänge.
Skulle du vara tillfreds med tillvaron? Nej, knappast. Vi lever i nuet, blickar mot framtiden och arbetar för en bra framtid. Men vi måste bottna i vårt förflutna för att känna oss tillfreds med tillvaron.
Det här går igen på många sätt. Vi har hört ett exempel här: släktforskning. Det är ett stort intresse hos svenskarna att forska i sin egen släkts historia. Vi ser ett stort intresse för historiska faktaböcker. På område efter område ser vi det här stora intresset.
Helt klart är kulturarvspolitik en viktig pusselbit i välfärdspolitiken.
Den som lär sig lite mer om kulturarv och kulturhistoria lär sig snabbt två saker.
Den ena är att vi genom historien alltid har haft en växelverkan mellan olika kulturer. Det finns inte något unikt svenskt kulturarv, något som skulle vara det ursvenska. Den som letar efter något sådant får leta förgäves. Det finns inget, för vi har i alla tider haft ett utbyte mellan olika kulturer.
Ju mer vi lär oss om och sprider kunskap om vårt kulturarv, desto bättre blir våra förutsättningar att motverka en tilltagande nationalism. Kunskap om kulturarvet kan motverka en tilltagande nationalism.
Det andra som tidigt står helt klart är att det inte finns någon skarp gräns mellan kulturarv och levande kulturyttringar. Det flätas samman. Traditioner från det förflutna är dagens kulturyttringar, och dagens kulturyttringar är naturligtvis morgondagens kulturarv. De som vill begränsa samtidskonstnärer och flytta över resurser från samtidskultur för att i stället värna kulturarvet begränsar samtidigt framtidens kulturarv.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor
I betänkandet hanteras en lång rad intressanta motioner. De motioner som kanske bäst återspeglar kopplingen mellan dåtid, nutid och framtid är de motioner som handlar om att stärka Forum för levande historia.
Det är en mycket viktig verksamhet som Forum för levande historia bedriver. Om vi inte ökar kunskapen om de värsta och mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia, om vi inte förstår vad som har gått fel, då har vi också svårt att motarbeta att saker och ting upprepar sig. Ska vi få historien att inte upprepa sig måste vi ha utbredd kunskap om vad som har gått fel tidigare. De mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia måste ständigt belysas.
Från Miljöpartiets sida vill vi därför stärka Forum för levande historia. Det är en budgetfråga som vi får återkomma till i budgetpropositionen.
Andra intressanta motioner är alla de som tar upp enstaka kulturarv och pläderar för att vi måste ha kraftsamlingar kring dessa. Tagna ur sitt sammanhang framstår varenda en av de här motionerna som oerhört angelägna att bifalla.
Vad vi kan göra från riksdagens sida är att upprätta riktlinjer för kulturarvspolitiken och anslå resurser. Men prioriteringar mellan de olika kulturarven måste göras av professionen. Formfrågan gör alltså att vi inte kan bifalla de motionerna.
Det finns tyvärr också en motion som jag inte tycker är lika bra. Det är de borgerliga partiernas motion om att på något sätt försvaga kulturarvet. Man säger att det finns problem med att vi inte tillräckligt snabbt får de bostäder som vi behöver. Det stora problemet orsakas inte av att vi har en stark kulturarvspolitik. Bostadsproblematiken måste vi komma till rätta med på andra sätt. Att värna kulturarvet är inget vi ska backa från på det sätt som de borgerliga partierna föreslår i sin motion.
Jag yrkar bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.