Herr talman! Det är många som har imponerats av det svenska musikundret. Runt om i hela världen är man mycket imponerad över hur det kan vara så att just svensk musik slår an och har gjort sådana framsteg. Man frågar sig hur det kan komma sig att detta lilla land i norra Europa skaffat sig en sådan världsledande position på musikens område med så många musikgrupper som slagit igenom internationellt. Det är mycket imponerande.
Jag tror att svaret på den frågan ligger i flera olika orsaker. För det första har det sedan urminnes tider i vårt land funnits en stark folkmusiktradition. Dessutom har det funnits en stark körtradition. Både spelmän och körsångare har haft en viktig uppgift att fylla runt om i vårt land. Lägg därtill frikyrkligheten som producerat väldigt många duktiga musiker. Där har det funnits enkla, tillåtande och understödjande miljöer där unga människor tidigt fått pröva sina vingar och successivt kunnat utvecklas.
Sedan har vi det vi har hört om i dag, det vill säga den kommunala kultur- och musikskolan, och så har vi studieförbunden som också bedriver en stor musikverksamhet i dag. Det är en musikverksamhet som faktiskt ökar. Allt det här betyder jättemycket för det svenska musikundret; det är jag övertygad om.
Men för att förstå hela bilden tror jag också att man bör lägga till en femte pusselbit, och det är unga människors datorvana. De kan sitta hemma med sin dator och komponera, mixa och producera musik med hjälp av datorn.
Dessa fem områden menar jag tillsammans förklarar det svenska musikundret.
Jag kan hålla med om att det är förvånande och kanske även oroande att det finns hela elva kommuner i landet, varav två i mitt hemlän, som enligt betänkandet inte har kvar den kommunala musik- och kulturskolan. Jag tycker att det är viktigt att vi kan slå vakt om kulturskolan, och jag tycker också att det är anmärkningsvärt som det har påpekats tidigare, att åtta av de här elva är socialdemokratiskt styrda kommuner.
För tolv år sedan skrev Kristdemokraterna i sitt kulturpolitiska manifest att skolan bör vara det naturliga navet för möten mellan grupper med olika kulturell bakgrund. Sedan dess har Skapande skola utvecklats och förts in i skolans verksamhet.
För mig är det därför extra glädjande att i dag kunna notera att denna kristdemokratiska hjärtefråga har tagits väl emot av såväl barn och lärare som kulturskapare. Tack vare Skapande skola får elever, oavsett bakgrund och traditioner, möjlighet att ta del av kulturella upplevelser. De får möjlighet att utveckla sitt eget skapande, och de får möjlighet att möta professionella kulturskapare och inspireras av dem. Skapande skola är ett viktigt komplement till skolans verksamhet. Jag har i en tidigare debatt också skrivit om hur min egen far som var skulptör var ute i skolorna för ganska många år sedan och undervisade, långt innan Skapande skola fanns som begrepp.
Den satsning på sexåringarna som regeringen förde fram i samband med statens budget i höstas innebär att vi tar till vara yngre barns självklara inställning till skapande och till kulturupplevelser. Studier visar att barn som regelbundet har kontakt med kulturell verksamhet får en större förmåga att känna igen och uttrycka sina känslor. Den förmågan är avgörande för att förstå andra människors känslor och känna empati. Genom att införa Skapande skola i förskoleklass utvecklas alltså barnens kognitiva kompetens, enligt experterna.
Herr talman! Jag hoppas verkligen att det vid det här laget är känt att Kristdemokraterna sätter barns och ungas uppväxtvillkor i fokus för vår politik. Vi vill att Sverige ska vara världens bästa land att växa upp i. Det innebär att barnens bästa ska komma främst när vi diskuterar åtgärder som på något sätt berör barnen. Det innebär också att vi följer med i den verklighet som våra barn och unga lever i.
Allt fler av oss kommer till den situationen där det internetbaserade livet inte är mindre verkligt än när vi möts öga mot öga i samma rum. Bland våra barn och ungdomar är andelen som kan skriva under på detta faktiskt ännu större.
Herr talman! Den kultur som fortfarande håller på att växa fram på internet bland våra barn och unga kan vara svår att tränga in i. Det som står klart är att den har fler positiva sidor än vad som ofta kommer fram i den offentliga debatten.
Genom de tekniska förutsättningarna öppnas möjligheter för gemenskap. Det finns många exempel på unga människor som har haft svårt att knyta kontakter på sin egen skola, men som genom sociala nätverk har fått vänner och goda kontakter över hela världen. Internet har gjort det geografiska avståndet mindre och fört människor närmare varandra. Jag tror att det är fler än jag som kan erinra sig hur det var för ett antal år sedan. När min son var liten tror jag nästan att han kände till mer av vad som hände på gatorna i Chicago än vad han kände till det som hände hemma på Boskärsgatan i Örebro därför att han hade så otroligt många kontakter internationellt.
Samtidigt vet vi att svårigheten för vuxenvärlden att få insyn i ungas internetkultur bidrar till att unga hamnar i utsatthet. Internet är inte fredat från mobbning, antidemokratisk propaganda, psykisk ohälsa, sexuell exploatering och annat som unga i Sverige möter i dag.
Med bestörtning nåddes vi nyligen av den ohyggliga och mycket tragiska händelsen där en ung kvinna från mitt eget hemlän trakasserats på nätet så till den grad att hon tog sitt eget liv. Oerhört tragiskt!
När vi pratar om ungas agerande på internet har vi från vuxenvärldens sida sent omsider välvilligt försökt att agera på olika sätt. Somliga har ropat på åldersgränser, andra på ett ökat ansvar från skolan. Här är det viktigt för oss att komma ihåg att precis som internetkulturen innebär både bra och dåliga saker är unga människor olika. Familjer ser olika ut, hälsoläget ser olika ut och den personliga mognaden ser olika ut.
Herr talman! Nätanvändningen är individuell. Det är svårt att bemöta den med lagstiftning och regelverk från det offentligas sida. Däremot går det att hjälpa barn och unga så att de kan använda de sociala och tekniska fördelarna med internet samtidigt som riskerna för att utsättas för otrevligheter minimeras.
Forskaren Elza Dunkels vid Umeå universitet har fördjupat sig i barns och ungas nätkulturer. Hon för ett resonemang om att en förälder med gott samvete kan bedöma vad barnen får göra och inte får göra på internet. Det är föräldern, säger hon, som har kunskap om barnet, och som i många fall också har en god bild av vad barnet ägnar sig åt och hur det kommer att påverka barnet. Elza Dunkels ger därför vuxna det här rådet:
"Var orättvis. Varje barn har rätt att bedömas utifrån sin unika situation och inte utifrån fastlagda regler. Det ena barnet mår kanske bra av att någon avbryter datoranvändandet ofta medan ett annat barn mår bra av att använda datorn mycket. Rättvisa är inte att behandla alla lika, rättvisa är att titta ett barn i ögonen och se hur det mår. Och därefter våga agera vuxet utifrån vad man ser." Så långt Elza Dunkels, som har grottat i de här frågorna.
Kristdemokraterna har personalismen som en bärande del i vår ideologi. Den går ut på att varje människa är en unik person, född in i ett sammanhang där hon har ett ömsesidigt beroende av andra personer. Det här innebär att jag som kristdemokrat bejakar ett samhälle där vi följer den framväxande internetkulturen, omfamnar den och möter människor utifrån deras egna behov.
Kristdemokraterna arbetar för en trygg uppväxtmiljö även på internet. Vi noterar arbetet med nätvandrare som förs på Fryshuset och på andra platser. Det är jättebra. Vi gläds också över regeringens satsningar på kartläggning, riktade webbsajter och stödjande insatser.
Till sist, herr talman, vill jag säga att Alliansens kulturpolitik för barn och unga stöder arbetet för att motverka ungas utsatthet på internet samtidigt som vi följer utvecklingen av musikskolan i vårt land. Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.
I detta anförande instämde Anne Marie Brodén (M), Ulf Nilsson (FP) och Per Lodenius (C).