Herr talman! Jag tänkte börja lite grann med det som Carl-Axel pratade om, nämligen ungas användning av internet. Å ena sidan är det egentligen inte en fråga i det här betänkandet, å andra sidan ingår det väldigt mycket i alla ämnen i dag. I allting vi gör använder vi internet och datorer. Inom musikskapandet är det jättestort. Det går liksom inte att undvika. Det är på något sätt överallt.
Om vi nu är lite oroliga för våra ungdomars liv tycker jag att vi allihop borde se till att vi satsar på mycket av det kreativa skapandet. Det är också en väg att utvecklas och ifrågasätta, tycker jag.
Jag var till exempel på ett föredrag på Moderna museet här i Stockholm för några år sedan om slöjd. Det fångade mig otroligt mycket. Där talade man om att vi i dag är uppkopplade. Vi är tillgängliga. Vi har aldrig en början och aldrig något slut. Vi blir aldrig färdiga med någonting. Vi ser inga riktigt klara resultat i vår digitala värld. Men om vi slöjdar har vi en början och ett slut. Vi får en produkt, och vi känner tillfredsställelse.
Lite sådant tycker jag att man behöver få med sig i livet som barn. Därför har jag skrivit en motion som slöjdpolitik, vilket många har dragit på munnen åt. Men den pedagogiken och den kunskapen är oerhört viktig på många sätt, tycker jag. Det finns också forskning kopplad till det. Jag tycker därför att det kan vara intressant.
Även i Kristdemokraternas kulturpolitiska program står det att det är viktigt att det finns kultur- och musikskolor i hela landet. Då funderar jag: Hur ser ni då på att man skulle ha en utredning där man tar med hur man ska kunna klara det här på ett bra sätt?