Herr talman! Jag hade lite otur att ungdomarna gick från läktaren. Jag vet inte om det är tillåtet när man står i talarstolen, men ett sätt att utveckla dialogen och arbetet i kammaren hade varit att ställa en fråga till ungdomarna om hur många av dem som någon gång i livet har tagit ett sms-lån. Då hade vi fått lite interaktion. Det hade varit roligt.
Egon Frid sade att man inte ska moralisera över låntagarna men att man ska moralisera över långivarna. Jag delar inte riktigt den uppfattningen. Jag tror inte att man ska moralisera över någondera parten i detta fall. Men jag tycker att långivarna slipper väldigt lätt undan och att verksamheten när det gäller dessa korta och snabba lån kanske inte sker på ett sätt där parterna är jämbördiga på något sätt.
Sms-lånen är en ny låneform, åtminstone i Sverige. Jag tror att det tar rätt lång tid innan vi vänjer oss vid effekterna och resultaten av nya regler över huvud taget och att det på detta område rätt snabbt kan få näst intill ödesdigra konsekvenser för individen i vissa fall. Det gör att det är mer problematiskt och att vi som har den lagstiftande rollen snabbt borde kunna agera med lagstiftning när vi ser att människor råkar illa ut.
Christina Oskarsson har redogjort för ställningstagandet från de tre oppositionspartierna i reservationen. Vi får tydliga signaler om att problemet växer oerhört snabbt. De siffror som Christina Oskarsson redovisade och som finns i vår reservation är ganska skrämmande. Om man hade en sådan utveckling på andra områden, och om det fortsätter ett par år till, vet jag inte riktigt var någonstans det slutar.
När vi nu befinner oss i en så kallad recession då ekonomin är under en ganska snabb försämring får vi en tudelning av samhället. De som har turen att få behålla jobbet har faktiskt i realiteten fått en väldigt mycket bättre ekonomisk situation genom de jobbskatteavdrag som finns och de räntesänkningar som har skett under det senaste halvåret men också genom de löneökningar som förhandlades fram i en situation då man inte hade en aning om vad som skulle hända i år. Å andra sidan har vi de som drabbas av arbetslöshet och de som inte kommer in på arbetsmarknaden när de lämnar skolan nu till våren och så vidare och naturligtvis de som inte hade hunnit komma in innan detta inträffade i höstas.
Det riskerar att leda till många problem när vi i vårt samhälle ändå har haft någon sorts grundtanke om att välfärden ska vara relativt jämnt fördelad för människor. Jag tror att även det är en sak som kanske drabbar individer i vårt samhälle mer än individer i andra samhällen där man inte har haft en sådan tanke så långt utvecklad som vi har haft hos oss och där välfärden inte har varit så jämnt fördelad. Vi är inte riktigt förberedda för hur vi ska hantera detta. Därför tror jag att denna låneform tyvärr faktiskt kan leda till rätt stora skador.
Christina Oskarsson tog ett exempel på en individ som hade drabbats illa. Jag kommer i debatten om nästa betänkande från utskottet att tala en del om de människor som drabbas av ohälsa på grund av sjuka hus, som det kallas. Det är en kategori människor som också i detta sammanhang faktiskt råkar väldigt illa ut, och de kommer kanske att drabbas ännu hårdare nu när värdet på deras tillgångar på grund av recessionen också har minskat. Det är inte bara inkomsterna som har minskat för många - alltså de som inte tillhör den gruppen som har haft tur - utan de tillgångar som människor har till sitt förfogande har också minskat i värde.
Denna grupp drabbas ofta av nedsatt arbetsförmåga, och vi har inte möjlighet att klara oss lika bra med de sociala skyddsnäten som vi har vant oss vid. Många människor har trott att samhället ska finnas där som en säkerhetsventil den dag som något händer, men så gör det inte det. Då är korta och snabba lån som man inte riktigt förstår effekten av kanske en större risk än man förstår.
Förutom att jag yrkar bifall till reservation 1 vill jag kasta in en liten tanke. Jag är förespråkare av marknadsekonomi, men det måste finnas regler för den. Vi har regler på många sätt. Att få skriva avtal fritt mellan parter är viktigt. Men i detta sammanhang kan man undra om det räcker med hårdare bevakning, insyn och granskning i fråga om hur långivarna hanterar detta. Jag tycker att vi ska ta med oss tanken att det kanske måste finnas en övre gräns för hur mycket man får ta betalt för att låna ut pengar.
Den som är långivare har mycket större möjligheter att göra en riskbedömning. Men för låntagaren är det nästan omöjligt. Att sätta den merkostnad som ett sms-lån innebär i relation till den risk som man tar tror jag är mycket svårt för många enskilda. Därför kanske samhället skulle göra det lättare för människor i fråga om dessa regler. Det gör samhället med många regler. Man skapar förenklingar så att det finns ett ja eller nej att välja mellan i olika situationer. Här kanske det skulle finnas en sådan nivå. Det skulle finnas ett tak för vad dessa långivare får ta betalt.
Jag vill bara skicka med detta.
I övrigt har jag inget mer att tillföra än vad som har sagts tidigare som motiv för stöd för reservation 1 i betänkandet.