Fru talman! Ordet aktivism är såklart ett subjektivt begrepp. Det ligger lite i betraktarens öga vad man lägger in i det och när man själv tycker att aktivism uppstår eller inte. Jag kan naturligtvis inte garantera att det – när det rör sig om en kvarts miljon statligt anställda – aldrig förekommer att personliga preferenser och uppfattningar påverkar ett och annat beslut.
Min breda och absoluta bild är dock att statliga tjänstemän på det stora hela utför sitt uppdrag mycket professionellt och enligt den så kallade statliga värdegrunden. Ibland har jag lite svårt för uttrycket, men vi kallar den så. Den statliga värdegrunden bygger på ett antal principer, och opartiskhet i tjänsteutövningen är en sådan princip. Det förväntar jag mig att man som anställd i staten gör, och min bild är också att detta sker.
Jag tar upp detta då och då, vill jag säga, med de myndighetschefer som jag har en dialog med och de myndigheter som jag som civilminister ansvarar för, vilket är ganska många – runt 35 stycken. Vi har en myndighetsdialog, och med vissa myndigheter förekommer detta ämne oftare än med andra myndigheter.
Vi som regering har också agerat och tagit ett antal beslut för att säkerställa att de principer som gäller för statligt anställda också efterlevs. Det är bland annat därför som vi har skärpt Statskontorets uppdrag vad gäller antikorruptionsarbete och arbete mot risken för otillåten påverkan. Vi har också, som Josef Fransson känner till, gett ett särskilt uppdrag att utvärdera och utreda kostnaderna för och förekomsten av opinionsbildande kommunikationsverksamhet.
Vi har med anledning av Statskontorets granskning gett ett antal myndigheter i uppdrag i regleringsbrevet att faktiskt redovisa sina kommunikationskostnader. Vi menar att myndigheter ska ha en restriktiv och lite återhållsam syn på kommunikationsverksamhet. Vi ser att kostnaderna för kommunikation har stuckit iväg betydligt mer än myndigheternas övriga kostnader över tid. Det ser vi med viss oro på, och därför vill vi fördjupa oss i att myndigheterna redovisar sina kostnader för kommunikation.
En del myndigheter har ett tydligare kommunikationsuppdrag i sin instruktion. Jämställdhetsmyndigheten är en sådan myndighet. Det är sant att regeringen inte har kommit fram till att den myndigheten ska avvecklas. Jag vet att det finns partier i Tidökonstellationen som tycker detta, enligt tidigare beslut – två av dessa partier står här nu i riksdagens talarstol – men regeringen har inte lagt fram några sådana förslag. Det är dock fritt fram att driva dem i kommande budgetförhandlingar som jag hoppas att vi ska fortsätta kunna ingå i de kommande fyra åren.
Alliansregeringen gjorde under sin första mandatperiod mellan 2006 och 2010 en ganska radikal omläggning av utnämningspolitiken – då var det Mats Odell som var ansvarig för detta. Det har också gjort att det i dag är mycket svårare att slentrianmässigt utse myndighetschefer efter partibok. I dag behöver man faktiskt motivera detta.
Sedan ska man inte säga annat än att politisk bakgrund och erfarenhet av att vara bland annat statsråd faktiskt kan vara meriterande för vissa typer av myndighetschefer. Risken att generaldirektörer och andra myndighetschefer utses efter partibok har dock minskat betydligt. Det är väldigt bra för att undvika risken för exempelvis aktivism och partiskt tjänstemannaagerande.