Fru talman! Myndigheternas främsta uppdrag är absolut inte att opinionsbilda. Det ska undvikas så länge det inte finns ett tydligt opinionsbildande uppdrag i instruktionen, vilket möjligtvis kan finnas i någon myndighet. Levande historia har ett sådant uppdrag, och det tycker jag i och för sig att de ska ha, men med ett fåtal undantag är det ändå så att myndigheterna inte ska hålla på med opinionsbildning. Det är inte därför vi har myndigheterna, utan myndigheternas främsta uppdrag är att se till att de beslut som fattas av riksdag och regering ska bli verklighet där ute.
Myndigheter och tjänstemän arbetar på regeringens uppdrag, och det förväntar jag mig och förutsätter jag att de gör. Förekommer det fall av korruption eller egna agendor hos enskilda tjänstemän är det jätteviktigt att detta kommer upp till ytan. Nu har vi också ny lagstiftning som kommer att öka möjligheterna att agera rent straffrättsligt mot den typen av agerande.
Regeringen har också stärkt arbetet mot korruption och otillåten påverkan. Vi har särskilt granskat just kommunikationskostnader. Vi har nu gett ett antal myndigheter i uppdrag att redovisa och motivera sina kostnader för kommunikation, för vi tycker att det är oroande att utgifterna för just kommunikation har ökat så mycket mer än utgifterna för den genomsnittliga verksamheten.
Regeringen agerar alltså. Jag saknar fortfarande konkreta förslag från Josef Fransson och svar på exakt hur vi ska komma åt det som insinueras. Att flytta utnämningsmakten till riksdagen tror jag är en dålig idé. Det skulle skapa väldigt mycket av lager på lager och göra att hela processen blir väldigt osmidig och tar väldigt lång tid.
Låt oss diskutera fler förslag! Men arbetet mot korruption förblir väldigt viktigt även framöver.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.