Herr talman! När man kommer som nummer tre i alliansen är mycket klokt redan sagt. För att undvika alltför mycket upprepningar ska jag försöka fatta mig ganska kort.
Herr talman! Debatten om huruvida den svenska kriminalvården är för sträng eller för mjuk går ofta i vågor. Vem minns inte rymningarna sommaren 2004 och den debatt om svängdörrar som sedan följde? Nu har säkerheten stärkts på flera av landets anstalter, och i stället kommer frågan om den svenska kriminalvården är för sträng.
Den svenska kriminalvården ska kännetecknas av säkerhet och vård. Det är en självklarhet att säkerhet ska råda. Rymningar ska inte förekomma. Men det handlar också om personalens säkerhet; att veta att man jobbar på en trygg arbetsplats är en rättighet.
Att beröva människor deras frihet är ett stort intrång, och självklart uppstår det lätt konflikter då man låser in flera personer på en liten yta. Därför är det viktigt att tiden används till något konstruktivt.
Meningsfull sysselsättning kan bestå av arbete, studier, deltagande i behandling eller annan organiserad verksamhet. För många intagna är anstaltstiden ett bra tillfälle att reparera skadorna av otillräcklig eller misslyckad skolgång. Verksamheter som utbildning och arbete ökar de intagnas möjligheter till meningsfull sysselsättning.
Samarbete mellan Kriminalvården och Arbetsförmedlingen pågår. Flera arbetsmarknadsutbildningar har kommit till stånd, och dessutom ska varje anstalt ha en kontaktperson på regionens arbetsförmedling.
Regeringen underströk i budgetpropositionen för år 2008 vikten av att Kriminalvården fortsätter sitt arbete med att öka möjligheterna till sysselsättning under verkställigheten. Arbetslinjen, som är ett övergripande mål för regeringens politik, ska också omfatta dem som verkställer påföljd.
Vidare vill jag poängtera vikten av behandling för psykiskt sjuka, missbrukare eller sexualförbrytare. Det ska vara en grundsten i kriminalvården. Avsaknad av behandling kan leda till att den intagne begår nya brott och kanske grövre brott efter genomförd strafftid.
Det bör också noteras att de som fullföljt brotts- och missbruksrelaterade program har ökat påtagligt, såväl när det gäller anstalter som inom frivården. Men jag vill också passa på att poängtera vikten av att Kriminalvården anställer personal med adekvat beteendevetenskaplig utbildning, för att komplettera Kriminalvårdens programverksamhet och uppmärksamma suicidbenägna klienter.
Ett annat viktigt arbete som pågår är det arbete som görs för att få våra anstalter drogfria. I yttrandet
Några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen
gjordes ändringar för att underlätta drogkontroller, bland annat genom saliv-, svett- och hårprov. Antalet narkotikahundar har ökat och därmed också beslagen av narkotika. Men det kanske viktigaste arbetet för narkotikafria anstalter är att finna incitament så att de intagna själva vill sluta. Jag ser också gärna att de behandlingar som pågår med bland annat Metadon, Subutex och Subuxone fortsätter.
Kriminalvårdens verksamhet kan inte ses som en isolerad företeelse. För att förhindra återfall i såväl missbruk som brott och för att underlätta återanpassning till samhället är det viktigt att kommunerna ställer upp med stöd och hjälp. Det kan handla om fortsatt behandling, boende och sysselsättning.
Kriminalvården har fått i uppdrag att upprätta samverkansavtal med kommunerna då det gäller bland annat kontraktsvård. Två nya utslussningsalternativ har tillkommit. Det är halvvägshus och utökad frigång, båda med ambitionen att förenkla och underlätta frigivningen.
När det kommer till förmånssystemet håller jag personligen väldigt mycket med om att det är mycket bra att ge tydliga signaler att skötsamhet ska löna sig.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.