Herr talman! Den senaste tiden har medierna fokuserat en hel del på kriminalvården. Kritiska reportage om för mycket säkerhetstänkande och för lite rehabilitering av de intagna har blivit bilden.
Jag tycker att det naturligtvis är nödvändigt med den ökade säkerhet som har hållit på att byggas ut. Bilden som har framställts har varit lite onyanserad. Det finns inom Kriminalvården nämligen också en vilja och en ambition att satsa starkare på åtgärder som rehabilitering, återanpassning och bättre utslussning av intagna till ett normalt liv i samhället.
I det betänkande som nu debatteras behandlas motioner om kriminalvårdsfrågor som fokuserar på bland annat ett förmånssystem, sysselsättning för intagna, drogfria anstalter och samverkan myndigheter emellan. Mitt anförande kommer att i huvudsak handla om ett framtida förmånssystem. Jag ska strax återkomma till det.
Samverkan mellan Kriminalvården, andra myndigheter och kommunerna är av största värde för att nå en framgångsrik övergång för den intagne till samhällslivet efter straffavtjäningen. Därför är det viktigt att förberedelserna under strafftiden, inte minst i slutfasen inför övergången till exempelvis halvvägshus, utökad frigång, kontraktsvård eller vistelse på behandlingshem, har högsta prioritet och håller hög kvalitet.
Jag uppfattar att det numera också är Kriminalvårdens och andra aktörers strävan. Men samverkan kan utvecklas ännu mer, bland annat väntas en slutredovisning av Kriminalvårdens uppdrag att upprätta samverkansavtal med kommunerna vad gäller kontraktsvård och behandlingshem inom ramen för verkställigheten.
Många av de saker som tas upp i det här betänkandet under olika rubriker kan sägas ligga i linje med viktiga delar i begreppet verkställighetsplan. Jag tänker till exempel på sysselsättning för intagna, drogfrihet, samverkan mellan myndigheter med flera, men också förstås på det nya begreppet förmånssystem.
I Kriminalvårdskommitténs betänkande
Framtidens kriminalvård
, SOU 2005:54, föreslogs införande av ett förmånssystem. Ett sådant system skulle i symbios med en individuell verkställighetsplan enligt kommittén utgöra ett nytt sätt att se på rehabilitering och återanpassning av kriminellt belastade, med andra ord ge dem en ny chans.
Idén med ett förmånssystem inom kriminalvården är alltså att motivera och stimulera de intagna att sköta sig, fullfölja sin verkställighetsplan, som var och en av de dömda varit med om att planera och också själva godkänt.
Det pågår nu några försöksverksamheter med den här inriktningen. Det blir spännande och intressant att så småningom få ta del av utvärderingarna av dessa.
Som jag ser det kan man urskilja ett par huvudpunkter i förslaget om ett förmånssystem.
För det första är det som utgör grunden för systemet en individuell verkställighetsplan som den intagne tar på sig att fullfölja. I överenskommelse med anstaltsledningen har den intagne godkänt att gå den utbildning som bestämts, göra den arbetsträning som lagts fast, delta i den programverksamhet som finns med i planen, till exempel drogavvänjning, och så vidare.
Anstaltsledningen ska tillsammans med den intagne se över verkställighetsplanen med jämna mellanrum och göra de omprövningar och korrigeringar som kan behövas.
För det andra handlar det om ett förmånssystem. Under verkställighetstiden ingår den intagne i ett förmånssystem som har till syfte att motivera den intagne att faktiskt fullgöra verkställighetsplanen och att i övrigt sköta sig.
Den dömde börjar på grundnivån i den så kallade förmånstrappan. Efter hand som verkställighetsplanen fullföljs och skötsamheten består omprövas placeringen i förmånstrappan och den dömde flyttas upp ett steg, med flera och bättre förmåner som följd.
Vid misskötsamhet gäller motsatsen, nämligen att man flyttas ned till grundnivån.
Det finns ytterligare en del i kommitténs betänkande som ligger på den negativa sidan för den intagne. Det är att man faktiskt kan förlänga straffet utöver de två tredjedelar som är det vanliga om man har misskött sig gravt.
Detta är mycket summariskt sammanfattat vad Kriminalvårdsutredningen kom fram till i sitt betänkande. Jag hoppas och tror att ett förmånssystem kommer att bli permanent efter utvärderingarna och att fler dömda stimuleras att sträva efter återanpassning.