Fru talman! Vi debatterar än en gång trafikfrågor och bedyrar hur överens vi är, och jag tror att vi är det i långa stycken vad gäller syftet. Vad vi nu diskuterar är metodiken.
Jag kan i mycket hålla med såväl Leif Pettersson som Sten Bergheden. Det bästa vi har gjort i utskottet är att samla oss kring uppföljningen av den tunga trafiken där vi alla är eniga. Där har vi en grund att stå på som kan leda till något väldigt bra. Det har visat sig att det har blivit bra respons på vårt arbete. Vi kan tycka att det tar lång tid, och det kommer att ta en hel del tid innan vi är färdiga. Det märks i minst på irritationen över att vi kommer med ett tillkännagivande i dag. Det är viktigt att regeringen gör sitt och framför allt att riksdagen oavbrutet sätter ned foten när man tycker att inte händer så mycket, att det inte går fort nog. Jag tror att båda sakerna är viktiga.
Ibland kan det förfuskas lite på vägen och försvinna en del av de visioner vi har. De visioner jag har kommer till uttryck i att jag företräder ett parti som bekämpar kriminalitet i dess olika former. Här handlar det ofta om organiserad kriminalitet som våra medborgare får betala för på ett eller annat sätt. Denna brottslighet har pågått i många år, den har fördjupats och den har förmerats.
Vi lägger fram konkreta förslag, till exempel om den tunga trafiken enligt vad som gäller i Holland. Det är inte för att vi har fäst oss vid absolut holländsk metodik, utan vi vill uppnå syftet att de som arbetar inom åkerinäringen ska vara anställda i det företag som utför transporten, punkt slut. Om någon skulle komma med ett bättre förslag som uppfyller det syftet ska jag inte gråta för det, utan huvudsaken är att vi får ett resultat.
Jag ska inte fördjupa mig i F-skattsedlar. Hade världen varit rättvis och ordentlig hade man inte inom textilindustrin tjänat 300 kronor i månaden i Bangladesh där husen ramlar ihop. Men det kan vi inte påverka. Vår industri flyttar däremot gärna dit. Det är nog frestande. Så fort man kan få någonting betydligt billigare börjar man bli lite mer överseende med regelverket. Så sker på beställarnivå, som det har redogjorts för under debatten. Man utnyttjar det billiga man kan få tag i, glömmer regelverk och glömmer de ädla syften man annars pratar högt om.
Som jag nämnde händer nu saker. Den 11 april hade vi en föredragning i utskottet där representanter för Skatteverket, polisen med flera var med och visade att man hade tagit del av utskottets arbete inom såväl taxiverksamheten som den tunga lastbilstrafiken. Det var utomordentliga föredragningar, och man påvisade konkret att man nått resultat. Skatteverket visar att antalet restförda skatteskulder hos företag som följts upp har minskat betydligt sedan vårt samarbete med taxibranschen inleddes. Trägen vinner.
Samma sak försäkrade polisen. Kontrollverksamheten ska bli bättre vad gäller den tunga lastbilstrafiken och att man ska utbilda folk. Vi uttalade nog både tyst och högt vårt fulla stöd för de åtgärder som görs.
I betänkandet har vi några reservationer. Jag vill direkt yrka bifall till reservation nr 2 och reservation nr 8.
Den första handlar om uppställningsplatser för lastbilar, och det är helt klart att det är ett stort behov av sådana. Det ger också kriminella lite mindre att göra.
Vi har en sverigedemokratisk motion angående kontroll och indragning av taxilegitimationer. Den hade jag velat anbefalla ett lite bredare stöd. I varje fall ämnar jag yrka bifall till den. Det ska ju inte vara livsfarligt att ibland sätta sig i en taxi, oavsett människornas tillstånd och tidpunkt på dygnet. Att straffade grova brottslingar återfår taxilegitimationer eller kör vidare bara därför att arbetsgivaren inte ens känner till det är fullständigt ohållbart i längden.
När detta är sagt, fru talman, ber jag således att få yrka bifall till de reservationer som jag har nämnt och i övrigt till trafikutskottets förslag till beslut.