Fru talman! Det är klart att detta måste definieras och att det måste göras en avgränsning. Jag tycker att den avgränsningen ska gå vid att ingen kvinna ska behöva utstå våld. Varje kvinna ska få lämna en relation redan efter första slaget, även om det handlar om psykisk misshandel eller annat kontrollerande beteende - sådant som vi tycker att ingen kvinna någonsin ska behöva stå ut med i sitt eget hem.
Ja, det behövs en avgränsning, men den ska gå vid vår nolltolerans mot mäns våld mot kvinnor.
Den lagändring där det står att enstaka mindre allvarliga våldshandlingar inte i sig ska medföra rätt att lämna relationen och att inte bli utvisad gjordes 1999-2000. Detta har alltså gällt i två decennier. Men den senaste ändringen gjorde att kvinnor blev beroende av sina män under mycket längre tid och att det är många fler kvinnor som hamnar i denna beroendeställning - om mannen lämnar kvinnan blir hon utvisad.
Förut gällde denna regel bara vid nya relationer, alltså om man ville gifta sig men någon. Nu gäller den alla, även om man varit gift i 30 år. Då gällde regeln bara i två år och kallades därför tvåårsregeln. Nu gäller den ändå till dess att kvinnan har skaffat sig en egen försörjning, vilket förstås är extra svårt om man lever i en kontrollerande relation. Det är först när man får det permanenta uppehållstillståndet vid egen försörjning som man blir fri från beroendet av mannen.
Detta är en utvidgning som vi ännu inte har sett konsekvenserna av. Det jag framför allt har fokus på i dag är om Socialdemokraterna vill ha nolltolerans mot mäns våld mot kvinnor även för dessa kvinnor.