Fru talman! 1997 beviljade regeringen med stöd
av 1902 års ellag Svenska kraftnät tillstånd att dra
den s.k. Polenkablen mellan Sverige och Polen och
nyttja den likströmsförbindelsen fram till år 2037.
Handläggningen granskades under riksmötet
1997/98, efter anmälan, för att projektet inte prövats
utifrån 4 kap. naturresurslagen, men också ur jävs-
synpunkt. Granskningen ledde inte då till något sär-
skilt uttalande från utskottets sida. I jävsfrågan reser-
verade sig både Miljöpartiet och Folkpartiet.
Den anmälan som nu är aktuell handlar om
Svenska kraftnäts ansökan om komplettering av kon-
cessionen. F.d. riksdagsledamoten Eva Goës önskade
att KU skulle granska regeringens beslut den 23 april
1998 att själv bereda ansökan, som enligt 4 § i elför-
ordningen skall beredas av nätmyndigheten, dvs.
Statens energimyndighet. Regeringen gjorde ett un-
dantag från förordningen - och också från det all-
männa beredningskravet enligt 7 kap. 2 § regerings-
formen. Energimyndigheten fråntogs därmed möjlig-
heten att utreda och, på grundval av en erforderlig
remissprocess, avge ett genomtänkt yttrande.
Regeringen har visserligen rätt, enligt
11 kap. 12 § regeringsformen, att medge undantag
från föreskrift i förordning, men kravet på en god
beredning med remissomgång är något som är starkt
förknippat med den svenska beslutsprocessen. Sär-
skilt viktigt måste detta vara vid stora projekt, som
det här, med en budget på ca 3 miljarder.
Projektet har också drivits igenom, trots starka
protester under åren och invändningar från lokalbe-
folkningen och lokala beslutsfattare. Då är det inte ett
tillräckligt argument att hänvisa till att ansökan rörde
sig om ett komplement, som i praktiken innebar att
den planerade elektrodstationen utanför Vångsö i
Ronneby ersattes med en annan teknisk - och kanske
miljömässigt bättre - lösning, dvs. att i stället placera
en strömriktarstation på den rekreationsviktiga Sternö
halvö utanför Karlshamn. Ingreppen är stora även
med den förändrade tekniken och skulle ge anledning
till noggranna nya konsekvensbeskrivningar. Den här
tekniken, i den här storleken, har dessutom inte tidi-
gare analyserats ordentligt.
Att göra undantag från det normala berednings-
kravet med anledning av brådskan duger definitivt
inte, menar jag. Demokratin och de demokratiska
beslutsprocesserna får inte åsidosättas, eller förkortas,
av planeringsskäl och ekonomiska skäl. Vad är det
för avtal som skrivs under innan myndigheterna ger
tillstånd? Det är väl självklart att tillstånden kommer
först. Tidsplanen, som innebär att kabeln skall tas i
drift i november i år, förutsatte ett påbörjande av
anläggningsarbetena under sommaren 1998 - och just
detta var alltså avgörande för regeringens handlägg-
ning.
Vad gäller projektet som sådant kan man verkli-
gen ställa sig frågan hur den samhällsekonomiska
nyttan bedöms i förhållande till miljöbelastningen. En
tanke med kabeln var att kunna exportera el till öst-
länderna, men snarare är det väl så att den billiga
brunkolseldade elen från Polen i stället kommer att
importeras till Sverige, när det behövs. Vem hjälper
vi då med miljön? Dessutom kommer troligtvis det
oljeeldade kraftverket på Sternö att konkurreras ut.
Det är trots allt det renaste vi har. Med dagens re-
ningsteknik har man kommit ganska långt i just det
verket. Man kan undra till vilken och vems nytta detta
i så fall sker. Det finns för övrigt inget redovisat rik-
sintresse för den här Polenkabeln.
I den reservation jag bilagt betänkandet hävdar jag
att nätmyndighetens yttrande har fått avges utan möj-
lighet till beaktande av de övriga remissinstansernas
synpunkter. Det hela har hastats i väg med hjälp av
undantaget av 4 § i elförordningen och regeringens
egen beredning. Därmed kan inte beredningskravet i
7 kap. 2 § regeringsformen anses vara uppfyllt.
Fru talman! Jag yrkar därmed på godkännande av
anmälan i reservation nr 2.