Fru talman! Murad Artin har frågat vice statsmi-
nister Lena Hjelm-Wallén om sanktioner och bomb-
ningar i Irak. Arbetet inom regeringen är så fördelat
att det är jag som ska svara på interpellationen.
Jag delar Murad Artins oro inför den humanitära
situationen i Irak och tar del av inkommande rappor-
ter om civilbefolkningens situation. Särskilt utsatta
grupper, såsom barn, äldre och funktionshindrade,
lider svårt. Klyftan mellan de välbärgade och den
växande grupp som lever på existensminimum har
ökat. I sin senaste utvärdering av det humanitära
programmet för Irak, presenterad i december förra
året, noterar generalsekreteraren att en del av orsaken
till den försämrade humanitära situationen i Irak kan
tillskrivas sanktionerna, men att det yttersta ansvaret
åvilar den irakiska regimen.
Det är centralt att hålla i minnet att sanktionerna
mot Irak infördes av FN:s säkerhetsråd som en följd
av Iraks invasion av Kuwait. Syftet med de krav som
formulerades i säkerhetsrådets resolutioner var, och
fortsätter att vara, att hindra Irak från att utveckla
massförstörelsevapen och utgöra ett hot mot sina
grannländer. Om den irakiska regimen valt att samar-
beta med FN hade sanktionerna kunnat vara hävda i
dag. Den resolution som säkerhetsrådet antog i de-
cember 1999 öppnar för en suspendering av sanktio-
nerna så tidigt som 120 dagar efter det att FN:s vape-
ninspektörer kunnat inleda sitt arbete i Irak och fram-
steg kan inrapporteras. Det är därför djupt beklagligt
att den irakiska regimen hittills valt att inte samarbeta
med Unmovic, FN:s nya organisation för vapenin-
spektion i Irak.
Det är också viktigt att understryka att mat och
mediciner aldrig varit föremål för sanktioner. Det
humanitära programmet för Irak, det s.k. olja-för-
mat-programmet, har dessutom klart förbättrat situa-
tionen för folket. Sverige hör till de största bilaterala
humanitära biståndsgivarna till Irak: Under år 2000
uppgick stödet till drygt 60 miljoner kronor. Huvud-
orsaken till det bekymmersamma läge som i dag råder
för civilbefolkningen måste sägas vara den irakiska
regimens ovilja att fördela resurserna utifrån de hu-
manitära behoven.
Murad Artin ställer sig vidare kritisk till de
bombningar som genomförs av USA och Storbritan-
nien i Irak. Aktionerna riktas mot militära mål som
bedöms hota USA:s och Storbritanniens patrullering
av de s.k. flygförbudszonerna. Det saknas dock ett
klart folkrättsligt mandat, ett problem som Sverige
påtalat vid upprepade tillfällen. Vi har tagit avstånd
från bombningarna, både under den tid som Sverige
var medlem av FN:s säkerhetsråd och senare.
Regeringen stöder fortsatt generalsekreterarens
ansträngningar och de resolutioner om Irak som FN:s
säkerhetsråd har beslutat om. Vägen till ett hävande
av sanktionerna är för Irak att samarbeta med FN:s
vapeninspektion, och vi ger Unmovic, som leds av
Hans Blix, vårt fulla stöd. Regeringen välkomnar den
avsikt som Irak nyligen tillkännagav att inleda en
dialog på hög nivå med FN, och vi hyser förhopp-
ningar om att detta är ett tecken på ett begynnande -
och högst angeläget - samarbete.
Inom EU diskuteras för närvarande möjligheter
för unionen att genomföra humanitära aktiviteter i
Irak, inom ramen för de befintliga FN-programmen.
Slutligen kan sägas att regeringen också känner
frustration över trubbiga sanktioner. Sanktionerna
mot Irak är omfattande och saknar motstycke. Ingen
hade heller trott att de skulle vara i kraft i över tio år.
I syfte att utveckla sanktionsinstrumentet till ett mer
verkningsfullt och ändamålsenligt verktyg har Sveri-
ge deltagit aktivt i FN:s diskussioner om detta, och
inom kort kommer en särskild FN-arbetsgrupp att
presentera sina rekommendationer för hur sanktioner
kan effektiviseras. Som ett ytterligare exempel på den
vikt regeringen fäster vid denna fråga vill jag nämna
att Sverige erbjudit sig att senare under året påta sig
en ledande roll i ett internationellt projekt som syftar
till att utveckla bättre riktade sanktioner, med med-
verkan av en bred krets andra engagerade länder,
forskare och organisationer.