Fru talman! Till att börja med är det tydligt att
Murad Artin och jag är överens om själva problem-
bilden när det gäller sanktionerna. Saddam Hussein
har klarat sig alldeles för bra. Civilbefolkningen har
farit illa.
Det finns i och för sig ett område där man ändå
ska erkänna att sanktionerna har varit effektiva. Det
är att de har försvagat krigsmakten. Men bilden kvar-
står, civilbefolkningen har farit alldeles för illa.
Sedan är det klart att Saddam Hussein-regimen
ändå bär huvudansvaret. Frågan är vad vi trots det
kan göra för att se till att civilbefolkningen får en
bättre situation.
Som jag sade i mitt svar har den svenska rege-
ringen försökt hjälpa till. Vi har gett ett stöd på 16
miljoner det senaste året. Totalt har hela programmet
handlat om 37 miljarder dollar, vilket är omfattande
summor.
Murad Artin tar också upp flygbombningarna och
flygförbudszonerna. Man ska även här komma ihåg
att bakgrunden var att civilbefolkningen utsattes för
grova övergrepp och att man skulle skydda den.
Jag vet också att det har förekommit uppgifter om
att det inte bara är militära mål som bombas. Att
framför allt organisationer har gett de uppgifter som
Murad Artin nämner tar vi mycket allvarligt på. Det
är ytterligare ett skäl, förutom det rent folkrättsliga,
till att vi också har tagit avstånd från de här bomb-
ningarna.
Till syvende och sist, fru talman, tror jag att det
handlar om sanktionsinstrumentet som sådant, ett
väldigt viktigt instrument som kan användas förebyg-
gande om man använder det tillräckligt riktat och
tillräckligt preciserat för att det verkligen ska drabba
den ledning som man ju vill komma åt med sanktio-
nerna.
Marianne Anderssons frågor om irakiska Kur-
distan och vad som kan hända efter sanktionerna
skulle i och för sig ge en mycket intressant debatt.
Där ser jag dock en risk med att försöka föra ett reso-
nemang i dag om vad som kan tänkas hända efter det
att man slutat använda sanktionsinstrumentet. Det är i
första hand en fråga som också säkerhetsrådet och
andra måste vara med och initiera. Därför vill jag
undvika att gå in på och diskutera vad som eventuellt
kan ske efteråt. Här tror jag att vi alla är överens om
att vi måste hitta en lämplig lösning. Hur den ska se
ut vill jag inte precisera i dag.