Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för
svaret på min fråga. Det innehöll naturligtvis inget
löfte om att här och nu lösa problemet. Men jag
konstaterar ändå att vi har samma uppfattning om
problemets storlek och vikt samt nödvändigheten
att finna en lösning.
Det är naturligtvis inte en acceptabel situation att
ett departement lönemässigt är så kraftigt
diskriminerat gentemot andra departement. Också
i detta fall bör det gälla något slags likalönsprincip.
Man kan snarare hävda att om det skulle vara en
skillnad mellan Utrikesdepartementet och andra
departement kanske den borde gå i motsatt
riktning. Anledningen är de speciella
arbetsförhållanden som råder.
Eftersom det ingår omfattande utlandstjänstgöring
och varvad utlands- och hemmatjänstgöring i de
åtaganden som UD:s anställda har utsätts de för
speciella påfrestningar. Detta kompenseras i någon
mån vid utlandstjänstgöring genom de speciella
ersättningar som då utgår, även om de nu kraftigt
har urgröpts genom kronkursens fall. Men vid
tjänstgöring här hemma utsätts de för speciella
påfrestningar, t.ex. genom att det ofta är svårt för
medföljande att få jobb direkt när de kommer hem.
Det innebär att man i många UD-familjer är
beroende av en familjeförsörjare.
När man kan konstatera att det förekommer att
UD-familjer tvingas till kompletterande socialhjälp
för att klara sin ekonomi, inser man att det är en
orimlig situation som har uppstått.
Därför är det viktigt att återställa rättvisa och
kanske också att tänka litet extra på den speciella
situation som UD-familjerna befinner sig i. De
UD-anställda måste alltså ges hög prioritet i
kommande löneförhandlingar.