Fru talman! Maria Malmer Stenergard och jag är överens om en del i alla fall. Det har vi båda konstaterat i våra anföranden, inte minst när det gäller målet att minska fordonsflottans utsläpp med 70 procent.
Jag är glad över att företräda ett parti som ingår i ett regeringsunderlag som har tagit flera viktiga beslut under den här mandatperioden. Alliansregeringen lyckades inte på samma sätt. Bonus-malus ligger på bordet, och reduktionspolitiken är på gång. Nu ska vi också titta på hur vi ska uppdatera våra biodrivmedel och hur de ska klassificeras.
Maria Malmer Stenergard får det att låta som att det inte har gjorts några konsekvensbeskrivningar. Det är inte på det sättet. Energimyndigheten har gjort ett förberedande arbete. Det har föregått förslaget i propositionen, som senare ska mynna ut i en förordning.
Ni har föreslagit att regeringen bör överväga att skjuta upp förordningen till 2019. Men ni säger samtidigt ja till att det som föreslås i propositionen ska träda i kraft den 1 januari 2018. När riksdagen antar en proposition är det normalt upp till regeringen att bemyndiga hur förordningsarbetet ska utformas i praktiken. Det är viktigt att påpeka det, Maria Malmer Stenergard. Därför ser jag inget behov av att senarelägga det arbetet.
Varför är det viktigt att senarelägga det, Maria Malmer Stenergard?