Fru talman! Sverigedemokraterna kommer för en gångs skull sist i debatten just för att vi är det enda partiet som, när det finns reservationer, saknar reservation. Jag tror inte att det har hänt tidigare. Det beror dock inte på att vi är väldigt nöjda med det här betänkandet utan mer på att det bästa vi kan göra i det här läget, med en massa andra typer av förslag och budgetpropositionen och annat, är att försöka mildra riskerna med det här förslaget och peta lite från kanten, då det är en dålig politik såväl från regeringen som från Alliansen.
De två bakomliggande problemen som vi har här är att man går fram med en betydligt mer ambitiös reduktionsplikt än vad EU kräver. Sverigedemokraterna står bakom reduktionsplikten. Dock är det svenska förslaget alltför omfattande. Detta i kombination med den totala skattebefrielsen av de mer rena biodrivmedlen, som för övrigt av allt att döma inte är förenlig med EU-rätt, riskerar att orsaka stora obalanser på marknaden. Jag kommer att återkomma till det senare.
Fru talman! Svenska politiker, undantaget oss i Sverigedemokraterna, har orealistiska förväntningar på vad man kan åstadkomma med biodrivmedel i dag. Det talas om gröna kolatomer. Men det finns faktiskt bara en typ av kolatom, och de är lika mycket värda eller skadliga, beroende på hur man ser på det. Det talas om omställning, hållbara drivmedel och att oljeberoendet ska brytas. Problemet med att ställa upp sådana här orealistiska mål är att man lätt åstadkommer större skada än nytta. Det är en politik full av fina ord, sloganer och goda förhoppningar, men tyvärr saknar man en verklighetsförankring.
Fru talman! Sedan millennieskiftet har förväntningarna på biodrivmedel varit skyhöga. Allting skulle ordna sig. Utsläppen av växthusgaser skulle minska, och behovet av att importera olja skulle reduceras eller till och med upphöra. Vi har förvisso åstadkommit en mycket hög konsumtion av biodrivmedel i Sverige. Det handlar väl om närmare 20 procent av den totala konsumtionen. Men är detta verkligen en bedrift?
Nej, vi importerar nästan allt. Någon självförsörjning är det alltså inte fråga om. Och eftersom biodrivmedel är betydligt dyrare att producera är marknaden beroende av politiska åtgärder. Detta har inneburit massiva skattelättnader och ett stort bortfall av skatteintäkter. Det handlar om 7-8 miljarder per år. Det är betydelsefulla pengar i en statsbudget där behjärtansvärda projekt på till exempel 250 miljoner kan avvisas av kostnadsskäl.
Fru talman! Vad har vi fått för dessa 7-8 miljarder? I teorin har vi minskat våra utsläpp i den lilla kaka som vi fokuserar på här i Sverige. Vi ser att utsläppen från transportsektorn är svåra att minska. Men i ett globalt perspektiv kan man fråga sig om vi har åstadkommit någon nytta. I realiteten har vi flyttat utsläppen eftersom det krävs energi - fossil energi - för att producera biodrivmedel. Åkrar ska plöjas. De ska gödslas. Agrokemikalier ska produceras. Då eroderar en stor del av koldioxidnyttan i ett systemperspektiv. Orsakar man dessutom så kallad förändrad markanvändning kan hela projektet vara direkt kontraproduktivt vad gäller utsläpp av växthusgaser.
Fru talman! Här träter politiker från sju olika partier om vem det är som orsakar konsumtion av palmolja. Problemet är: Även om Jens Holm och Stina Bergström i dag säger en hel del bra saker om att markanvändning är relevant och att biodrivmedel är positivt inte bara för att det är biodrivmedel är Jens Holm och Stina Bergström ansvariga för att vi har fått in en stor mängd palmolja på den svenska marknaden. Det är bland annat ert fel att vi skövlar mer regnskog i dag än tidigare. Detsamma gäller Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. Det är ert fel att vi har ökat skövlingarna av regnskog.
Detta är viktigt att tänka på. När den gröna rörelsen i Europa motsätter sig jordbruksbaserade biodrivmedel, skäller på talloljan och vill ställa till problem för regeringens och Alliansens planer här i Sverige handlar det inte om att den gröna rörelsen är dum. I detta fall tycker jag att den har rätt om en hel del saker.
Att vi pratar väldigt mycket om talloljan i Sverige beror på att vi träffar lobbyister varje vecka som vill öka priset på skogsråvaror. Det handlar inte om att de nödvändigtvis vill rädda klimatet. Det måste vi tänka på när vi träffar dem. Talloljan, som lobbyister och massvis av politiker vill se mer av, har man en helt annan syn på i resten av världen. Jag träffade till exempel en forskare här i riksdagen för någon månad sedan. Då var en av de ledande bränsleforskarna på området här: Stephanie Searle från ICCT. Fler borde ta del av denna forskning.
Vi har en världsomspännande marknad. Börjar man använda en produkt till bränsle sker det en kedjereaktion på marknaden. Om exempelvis tallolja i stor skala börjar användas till bränsle kommer priset på tallolja att öka. Då kommer folk att sluta använda tallolja till det som den används till i dag. Man har kommit fram till att exempelvis rapsolja kommer att ersätta i vissa fall. Då blir det en förändrad total utsläppsnivå. Man har till exempel i viss forskning kommit fram till att talloljan har väldigt höga utsläppsvärden, ibland till och med högre än vanlig bensin och diesel.
Detta är relevant. Vi betalar - eller vi får i alla fall lägre skatteintäkter. Och vi får i bästa fall lite nytta och i värsta fall negativ nytta för pengarna.
Fru talman! Då säger någon att Sverige ska vara ett föredöme för resten av världen. Vi vill att andra länder ska följa efter. Men då är det så här: Världsmarknaden klarar av att förse ett litet land som Sverige med 20 procent biodrivmedel - det har vi sett. Men vad händer om stora ekonomier följer i våra fotspår? Ja, då kommer trycket på åkermark att öka världen över, och då drabbas vi definitivt av förändrad markanvändning och ökande utsläpp.
Vi bör alltså vara realistiska. Det är bra att vara realistisk. Ställer man upp realistiska mål finns det förutsättningar att nå dem utan att det nödvändigtvis får negativa konsekvenser. Ett realistiskt mål är att vi ska nå 10 procent biodrivmedel i transportmixen till 2020, vilket är precis vad EU kräver. Den efterfrågan kan vi, trots att det kommer att bli problematiskt, möta med finbiodrivmedel. Det är alltså avfallsbaserade drivmedel som inte kommer direkt från jordbruksbaserade produkter och som inte bidrar till förändrad markanvändning. 10 procent är en hög siffra om man ser det ur ett EU-perspektiv. Här ska man vara uppmärksam på utvecklingen. Det är dock inte en orimlig nivå.
Fru talman! En annan förutsättning för att vi ska kunna nå dit är att vi tar bort skattebefrielsen för ren HVO och E85. Det är något biodrivmedelsbranschen själv vill, för övrigt. Eftersom HVO är helt skattebefriat i dag kommer en stor efterfrågan på detta bränsle att uppstå. Det driver upp efterfrågan på HVO och minskar utbudet av dessa bränslen inom ramen för reduktionsplikten.
Nu är man dock så ansvarslös att man går fram med ett extremt ambitiöst mål, alltför tidigt. Då är det väldigt sannolikt att vi kommer att få en bristsituation redan under nästa år. Det är något motsägelsefullt med att vilja öka användningen av biodrivmedel samtidigt som vi skärper kraven. Det är motsägelsefullt. Det är bra att vi skärper kraven. Därför är utgångspunkterna i denna proposition goda. Från Sverigedemokraternas sida skulle vi gärna se att man skärper kraven på biodrivmedel ytterligare. Men av just denna anledning är det viktigt att regeringen tar detta en vända till och analyserar situationen.
Vi har pratat en hel del om PFAD i dag. Detta är egentligen inget som berörs direkt i propositionen, men vi vet att det berörs indirekt. Låt mig då vara tydlig. PFAD är precis som de jordbruksbaserade biodrivmedlen, den rena palmoljan och talloljan inte bra. Den har väldigt dåliga utsläppsvärden. PFAD är visserligen en restprodukt, men priset på denna restprodukt i förhållande till palmoljan är alltför högt för att man ska kunna räkna den som en restprodukt. Den bör inte räknas som en restprodukt i ett längre perspektiv. Priset ligger i dag på ungefär 80 procent av priset för talloljan. Det är alldeles för högt för att man ska kunna betrakta den som en restprodukt.
Fru talman! Nu har vi en situation med en dålig politik i form av en alltför omfattande reduktionsplikt, som kommer alltför tidigt, och en situation med fullständigt skattebefriat HVO på andra sidan. Då får vi ett läge där det i stället är ett sannolikt scenario att drivmedelsförsäljarna kommer att börja blanda enbart fossila drivmedel i tanken och ta straffavgiften och lägga den på konsumenterna. Då får vi ett pris på diesel som blir strax över kronan dyrare. Det är det som är problemet. Politiken hänger inte ihop. Man har säkerligen goda avsikter, men man är inte tillräckligt verklighetsförankrad. Därför är det bra att det riktas ett tillkännagivande till regeringen och en förhoppning om att man tar detta en vända till och funderar lite till.
I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson (SD).