Herr talman! Debatten är en aning obegriplig. Regeringsföreträdarna vägrar att se problemet. Nu hörde vi exempelvis att återvändandet ska effektiviseras genom att öka incitamenten, och så vidare. Men med vilka belägg?
Jag har ställt denna fråga till två regeringsföreträdare, och nu till den tredje, och jag får inga svar. Betänkandet och utredaren visar inga belägg för att effektivisering ökar incitamenten. Regeringen har inte presenterat något. Det enda som finns är en retorik som inte har någonting med verkligheten att göra.
Det finns forskning och decennier av erfarenhet som säger att detta inte funkar. Man har provat alla dessa åtstramningar år efter år. Man har provat att strama åt LMA många gånger, och det har inte blivit bättre. Den i dag fyraåriga preskriptionstiden var tidigare två år, och att förlänga den har inte heller hjälpt. Åtstramningen fungerar inte.
Forskning och erfarenhet säger att människor riskerar att dra sig längre bort från samhället. Ledamoten säger att om man får ett avslag ska man utvisas. Jag har tidigare ställt följande fråga till regeringsföreträdare men inte fått svar: Människor som har levt här i sex, åtta, tio, tolv eller sexton år med ett nej, men som ändå inte kan återvända – vad ska de göra?