Fru talman! I en tid där covid-19 sprids hastigt prövas beredskapen i vårt land - en beredskap som i mångt och mycket är vår akilleshäl.
Det finns många riskfaktorer som vi måste ta på allvar. När det gäller läkemedel är Sverige helt beroende av utländska läkemedelsföretag, och förekomsten av restnoteringar skapar en enorm otrygghet. Under den senaste tiden har vi kunnat se hur antalet restnoterade läkemedel skapar en brist. Det är även en pågående trend i Europa och globalt.
Det finns i dag ingen myndighet eller annan aktör som fullt ut ansvarar för läkemedelsförsörjningen. Vi har inte heller någon lagstiftning som kan ställa krav på läkemedelsleverantörer. I den utredning som Lunds universitet fick genomföra på uppdrag av Socialstyrelsen lyfte man behovet av att bilda en ny myndighet för att hantera problematiken med restnoteringar. Tillgången till sjukvårdsmateriel och skyddsutrustning är också en mycket angelägen fråga, som vi vet.
Det här är inte något som ska hanteras mitt i en pågående pandemi. Både läkemedel och utrustning ska finnas redo. Vi måste likaså inrätta kravställd kontinuitetshantering och kravställd lagerhållning. Allt annat är skandal och ovärdigt ett välfärdsland som Sverige.
När det gäller behovet av vaccin är Sverige beroende av pandemivaccingarantier, vilket innebär att vi betalar stora summor pengar för en garanti om vaccin när behov föreligger. I vårt grannland Danmark har man i stället en statlig vaccintillverkning, vilket det tidigare också funnits planer på i Sverige. Det är något som Sverigedemokraterna menar att vi behöver lyfta på nytt och utreda närmare.
När svininfluensan bröt ut 2009 tog vaccinet slut. Då hade vi avtal liknande det avtal som vi har i dag. Därför är det också angeläget att vi ser över möjligheterna till en statlig tillverkning av vaccin framgent. Vi måste snarast möjligt komma ur vår beroendeställning och säkra tillgången till livsnödvändiga läkemedel och sjukvårdsutrustning. Det är vår skyldighet och vårt absoluta ansvar.
Fru talman! I tisdags kom regeringen äntligen fram till att den nationella testningen för covid-19 ska utökas för att bland annat kunna förhindra ett stort bortfall av personal inom hälso- och sjukvården, omsorgen och andra samhällsviktiga verksamheter.
Vårdpersonalen är en för samhället kritisk yrkesgrupp som måste prioriteras och testas. Det borde redan ha varit en verkställd åtgärd. Vi vet att den europeiska smittskyddsmyndigheten sedan tidigare uppmanat att riskgrupper och vårdpersonal ska prioriteras när tillgången på testkit och reagenser är begränsad.
För att en smittspridning ska förhindras krävs det att vi ligger steget före, inte flera steg efter, och det bör vi även ta med oss fortsättningsvis.
Fru talman! Allt fokus ligger i dessa tider på coronavirusets spridning och att hantera detsamma. I nuläget är allt annat sekundärt, och det måste det också vara. Jag vill dock lyfta blicken för en stund och yttra mig gällande den kommande EU-lagstiftningen för medicintekniska produkter.
Under det senaste decenniet har det inkommit över 3 700 anmälningar gällande dödsfall och skador som med hög sannolikhet varit orsakade av just medicintekniska produkter. Utöver det har 5 000 anmälningar gjorts när man har upptäckt en risk för skador.
Vi har i dag ingen statlig myndighet som säkerställer kvaliteten på implantat innan dessa ska opereras in. Läkemedel testas däremot noggrant genom myndighetskontroll. När det gäller läkemedel är kraven också mycket högre för kliniska studier.
Vi väntar nu, som sagt, på en ny EU-lag för medicintekniska produkter. Tyvärr kan vi i nuläget redan konstatera att CE-märkningen kommer att kvarstå.
Det är ganska uppseendeväckande att medicintekniska högriskprodukter genomgår samma kontroll som exempelvis barnleksaker, trots att medicintekniska produkter kan ha en livsuppehållande funktion.
Från början ansåg kommissionen att EU:s läkemedelsverk skulle ansvara för granskning och kontroll av medicintekniska produkter. Men efter ett massivt motstånd från branschen backade kommissionen, och nuvarande system kommer därför fortsatt att gälla.
Sverigedemokraterna menar att det inte är branschen som ska avgöra utgången. Patientsäkerheten måste komma främst, och nu krävs det därför att vi agerar nationellt.
Sverige behöver ett ramverk med tydliga strukturer för att vi ska kunna säkerställa att de medicintekniska produkter som används genomgår samma noggranna kontroll som läkemedel.
Avslutningsvis vill jag säga att Sverigedemokraterna står bakom samtliga sina yrkanden, men jag yrkar bifall endast till reservation 3.