Fru talman! Precis som Ola Möller säger bygger det betänkande som vi debatterar i dag på en utredning som beställdes av Mikael Damberg. Den levererades i mars 2020, och den remitterades därefter.
Den mycket relevanta fråga man kan ställa sig är: Vad hände sedan? Det här är ungefär fyra år sedan. Varför hamnade utredningen efter remitteringen i en skrivbordslåda någonstans i Regeringskansliet?
Ola Möller påstår att det beror på pandemin och att bland annat pandemin gjorde så att regeringen inte kunde hantera frågan. Det var pandemin och invasionen av Ukraina som orsakade detta. Jag tror inte att detta är sant, eller jag vet att det inte är sant.
Med den begränsade inblick jag har i hur Regeringskansliet fungerar vet jag att de har gott om resurser för att hantera ett antal olika ärenden samtidigt. Detta är dessutom en fråga som enkelt skulle ha kunnat hanteras av en del av Regeringskansliet, antingen straffrätten eller migrationsrätten, som inte direkt var involverade i att hantera exempelvis pandemilagen eller någon annan av de saker som Ola Möller hänvisar till. Jag vet alltså att det här inte är sant.
Det har kommit upp en annan sak i debatten som jag tycker är än viktigare. Det är frågan om Socialdemokraterna nu har några röda linjer som de skulle kunna dra upp inför ett framtida regeringssamarbete. I ett tidigare replikskifte i debatten kom frågan upp om lagen om särskild utlänningskontroll. Det är inte exakt den lag som vi förändrar i dag, men det är en snarlik regel som är grundläggande för att Sverige ska kunna upprätthålla den nationella säkerheten. Det handlar alltså om mer eller mindre akuta terrorhot och om Sveriges möjlighet att få ut dem ur landet.
Vänsterpartiet påstår att de inte längre står bakom denna regel, eller att de möjligtvis aldrig har stått bakom den. De vill att lagen om särskild utlänningskontroll ska slopas. Är det här en röd linje för Socialdemokraterna? Kan ni säga här och nu att ni aldrig kommer att låta detta ske?