Fru talman! Tack, Kent Persson, för dina frågor! Jag vill bara återkomma till jordbrukspolitiken, som EG hade en av de första grundläggande överenskommelserna om. Som jag sade till Carina Adolfsson Elgestam tror jag att det vore en otjänst att från svensk sida ha för hög svansföring i detta dokument. Det har vi annars i förhandlingar - statsministern, landsbygdsministern med flera har det. Det är min övertygelse att det inte ska ingå här.
Man kan självklart ha olika åsikter om detta. Man kan ha olika åsikter om fisket också. Men den tidigare socialdemokratiska regeringen valde att inte förhandla om fisket, och vi såg ju resultatet av det. Det var inte fruktbart. När det kom till andra frågor och ministrarna skulle samtala var dörren stängd, och den svenske ministern fick gå ut och dricka kaffe. Med en sådan politik, där Sverige distanserar sig och inte är med och förhandlar, får vi ingenting i nästa fråga.
Den politiken har vi lämnat, och nu har vi en annan politik där vi förhandlar. Vi kanske har sänkta kvoter för torsk i vissa lägen och kanske för höga i andra lägen, men vi är med vid förhandlingsbordet vilket ger möjlighet att i nästa fråga vara förhandlingsduglig. Att inte vara förhandlingsduglig är ungefär som att försöka sälja en häst. Jag vet inte om Kent Persson har gjort det någon gång. Om hästen inte går ordentligt utan haltar och inte är fin i munnen går det inte att sälja den. Jämförelsen kanske också haltar. Men om man ska sälja en häst i EU får man ha bra på fötterna, och det är ingen nackdel att landsbygdsministern är hästägare.