Fru talman! Jag håller nog med - där haltar det betänkligt. Erik A Eriksson sade ingenting om de fackliga rättigheterna utan undvek noggrant att prata om det som var min huvudfråga.
Jag ska läsa upp vad EG-domstolen skriver i Rüffertdomen, som kom för inte så länge sedan: Domstolen ser det som oförenligt med den fria rörligheten för tjänster inom EU att det finns nationella regler som tvingar ett gästande företag att tillämpa löner i ett icke-allmängiltigt förklarat kollektivavtal när det finns ett allmängiltigt kollektivavtal med längre minimilön.
Det är social dumpning. Vi får ett förhållande på arbetsmarknaden och inom ett land där företagen inte lever under samma villkor. Det leder till press på lönerna nedåt, och det blir sämre arbetsmiljö. Det här är ett resultat av EG-domstolen.
Då vill jag fråga: På vilket sätt driver ni frågorna om de fackliga rättigheterna, den svenska modellen, vid förhandlingarna? Inte med ett ord tar ni upp den problematiken i ert utlåtande och i meddelandet om en inre marknadsakt. Det här är en viktig del för att stärka konsumenternas och arbetstagarnas rättigheter, som man säger i meddelandet att man ska göra. På vilket sätt? Hur ser ni på möjligheterna att bevara de fackliga rättigheterna och skydda arbetstagarnas möjligheter att vidta stridsåtgärder?