Fru talman! Jag tror att Bengt Hurtig sade någon-
ting som är ganska viktigt att stryka under. Han pekar
på att Barentsarbetet inte är någonting som EU en-
samt kan klara av. Det är inte så tokigt att vara med i
EU. Eller hur, Bengt Hurtig? Det finns faktiskt en del
kvaliteter som kan mobiliseras också den vägen.
Det som skiljer Barentssamarbetet från Östersjö-
samarbetet är att när Barentsrådet bildades var Sveri-
ge inte medlem i EU. Norge var det inte då, och är det
inte heller nu. Finland var inte heller medlem. EU
spelade ingen roll i det sammanhanget. När vi nu
träffas i Östersjösamarbetet, i Visby, är EU med. I
Florens skall nu ett Östersjöinitiativ lanseras.
Självfallet har vi allt intresse i världen av att suc-
cessivt också omfatta Barentsområdet och de problem
som finns där. Barentssamarbetet och Barentsarbetet
var också uppe i samtalen på mötet i Visby. Men i
första hand diskuterades det som rör den baltiska
dimensionen. Det finns ingen målkonflikt här emel-
lan. Det finns rimligen inte heller någon dragkamp om
resurser. Det ena får inte förskjuta det andra.
Jag har vid flera tillfällen fört samtal med Gro
Harlem Brundtland om detta. Fru Brundtland har som
norsk statsminister ett direkt inflytande över det Ba-
rentsråd som finns i dag, och där Norge spelar en
pådrivande roll. Norge spelar en pådrivande roll i det
arbetet, på samma sätt som Sverige spelar en pådri-
vande roll i Östersjösamarbetet. Vi har anledning att
hjälpas åt, att samla våra resurser och mobilisera
framför allt EU:s resurser både kring Östersjön och i
Barentsområdet för att därigenom få en möjlighet att
gå vidare internationellt och att mobilisera ytterligare
resurser.
Det finns ingen anledning att sätta Barentsarbetet
emot Östersjöarbetet. Båda är lika viktiga och lika
dramatiska understrykande risken med åldrande kärn-
kraft. Mot den bakgrunden tycker jag också att Vis-
bymötet platsar i detta sammanhang.