Herr talman! Tack, Karin Rågsjö, för uppföljande frågor! I juli släppte Sveriges Kommuner och Regioner, alltså kommunernas och regionernas egen organisation, siffror gällande nästkommande år. De noterade att med de nya inflationssiffrorna och deras effekter på pensionskostnaderna minskar kostnaderna för regionerna med i storleksordningen 23 ½ miljard. För kommunerna är det ungefär lika mycket.
Man kan titta på den totala sjukvårdsbudgeten på omkring 400 miljarder. Där såg man att underskottet för nästkommande år är ungefär 4 miljarder. I statsbudgeten för nästa år skjuter vi till 3. Då är det 1 miljard kvar. Det är 0,25 procent i underskott.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om läke-medelsförskrivningen - statens styrning och tillsyn
Jag är övertygad om att regioner som arbetar långsiktigt, som prioriterar och som använder det regionala självstyret kommer att kunna reda ut den situationen. Regeringen gör sin del, men regionerna behöver också göra sin del.
Jag tycker likt ledamoten Nordquist tidigare att läkemedel verkar vara en dålig post att spara på. Det finns andra saker man kan göra om man vill nå maximal nytta med skattepengarna. Det är ändå en ledstjärna för politiker i detta hus och politiker ute i olika regionfullmäktige att vi ska få så mycket vård som möjligt för skattepengarna. Detta arbete ska man inte göra när krisen är ett faktum. Det behöver vara ett kontinuerligt arbete över tid, så att skattebetalarna får det de förtjänar och förväntar sig. Jag är övertygad om att Karin Rågsjös lösning med panikartade statsbidrag när krisen är ett faktum är fel väg att gå.