Herr talman! Rasmus Ling har frågat mig om regeringen framöver kommer att vara mer lyhörd för Lagrådets yttranden, om jag kommer att tillsätta en utredning om att stärka Lagrådets ställning och hur jag ser på förslaget att stärka Lagrådets ställning på så sätt att i de fall regeringen frångår Lagrådets synpunkter ska regeringen redovisa skälen för detta.
Låt mig börja med att understryka att Lagrådets arbete utgör en viktig del av lagstiftningsprocessen. Den granskningen innebär en kontroll i förhand av om regeringens förslag till lagstiftning är förenligt med grundlagarna och med rättsordningen i övrigt och inte minst av hur förslagen står sig mot rättssäkerhetens krav. Granskningen bidrar därmed till att stärka kvaliteten i lagstiftningen.
Lagrådets särskilda roll i lagstiftningsarbetet har en lång tradition. Sedan inrättandet 1909 har Lagrådets roll och betydelse i den svenska lagstiftningsprocessen stärkts. Efter införandet av 1974 års regeringsform har det blivit obligatoriskt att inhämta ett yttrande, och fler typer av lagar har kommit att ingå i Lagrådets granskningsområde. Det här tvingande inslaget infördes så sent som 2011.
Om regeringen avstår från att hämta in ett yttrande när det gäller lagförslag inom det obligatoriska området finns en skyldighet för regeringen att motivera varför Lagrådet inte har hörts. Det finns också en möjlighet för riksdagen att besluta om att hämta in ett yttrande från Lagrådet om utskottet gör en annan bedömning när det gäller skyldigheten att inhämta ett yttrande.
Någon motiveringsskyldighet finns inte när Lagrådet avstyrker ett förslag, men regeringen gör en annan bedömning. Det ligger i sakens natur eftersom yttrandet har en rådgivande karaktär. Trots det är det en självklarhet att Lagrådets synpunkter väger tungt i det fortsatta lagstiftningsarbetet och att regeringen i en proposition redovisar sin syn på Lagrådets synpunkter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringen har under den första halvan av mandatperioden påbörjat och genomfört ett stort antal angelägna reformer på flera olika områden. Det gäller inte minst kampen mot den organiserade brottsligheten, där det har varit nödvändigt att vidta mönsterbrytande åtgärder för att trycka tillbaka gängen och öka tryggheten i samhället. Det omfattande reformarbetet har behövt genomföras i ett högt tempo.
För regeringen är det en självklarhet att alltid noggrant analysera Lagrådets synpunkter. Regeringens ställningstagande till synpunkterna - i synnerhet när ett förslag avstyrks - redovisas alltid ingående i propositionen. I flera fall har också justeringar gjorts efter synpunkter från Lagrådet.
Att i propositionen alltid redovisa regeringens ställningstagande till Lagrådets synpunkter är en väl etablerad praxis som har gällt under lång tid. Jag kan därför inte se att det i dagsläget finns något behov av att lagreglera en skyldighet att redovisa skälen för att regeringen inte följer Lagrådets rådgivande yttrande.
Frågan om huruvida Lagrådets formella ställning i lagstiftningsarbetet bör förstärkas ytterligare är komplex och aktualiserar frågor om hur riket styrs och vårt parlamentariska statsskick. För att åstadkomma en ytterligare stärkt ställning för Lagrådet krävs grundlagsändringar med en bred politisk förankring. Jag tycker att man ska notera att 2020 års grundlagskommitté har lämnat ett förslag som innebär att kravet på inhämtande av yttrande från Lagrådet utökas till att även omfatta grundlagsförslag om grundläggande fri- och rättigheter. Det förslaget bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Lagrådet har alltså redan i dag en stark ställning, och den ska fortsatt värnas. Jag fortsätter gärna en dialog om detta med riksdagens partier i syfte att långsiktigt värna och utveckla kvaliteten i lagstiftningsprocessen.