Herr talman! Än en gång tackar jag Rasmus Ling för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor. Vi kan vara helt ense om vikten av att ha en väl fungerande förhandskontroll som ett viktigt inslag i vår lagstiftningsprocess. Lagrådet är vår svenska modell för det, och jag välkomnar de reformer som har gjorts under senare år, inte minst i samspel mellan borgerliga partier och Miljöpartiet, för att åstadkomma en mer robust roll och ställning för Lagrådet.
Jag är också öppen för att fortsätta att diskutera former för och innehållet i ytterligare reformer ägnade åt att stärka Lagrådets ställning. Jag är glad för att vi i den grundlagskommitté som avslutade sitt arbete precis i början av mandatperioden fick in en sådan viktig reform, nämligen att stärka Lagrådets ställning när det gäller grundläggande fri- och rättighetsfrågor i regeringsformen. I den mån vi kommer tillbaka med förslaget till riksdagen tror jag på en bred uppslutning kring detta. Jag diskuterar gärna vidare andra eventuella stärkningar av Lagrådets ställning.
Det andra är mer praktiskt här och nu, nämligen att jag har med mig i mitt arbete en stor respekt för Lagrådet. Jag vågar påstå att regeringen och Justitiedepartementet ägnar mycket stor omsorg åt de remisser som skickas till Lagrådet och om omhändertagandet av de yttranden som kommer från Lagrådet.
I en demokrati av vårt snitt måste slutligen regeringen och lagstiftaren välja väg, i synnerhet när man hamnar i lägen där olika legitima intressen står mot varandra och det måste ske en avvägning. Däremot är det helt grundläggande att varje lagstiftningsprodukt lever upp till grundlagens och Europakonventionens krav. Det vågar jag påstå att våra lagstiftningsprodukter gör.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.