Herr talman! Jag vill redan nu, för att inte glömma det på slutet, säga att jag står bakom samtliga socialdemokratiska reservationer, men för tids vinnings skull yrkar jag bifall till reservation 9 om ensamstående kvinnors rätt till insemination.
Herr talman! Det här betänkandet innehåller många viktiga motioner på området hälso- och sjukvård. Jag kommer i mitt anförande att koncentrera mig på två av alla de förslagspunkter som betänkandet innehåller. Det gäller rätt för barnmorskor att utföra medicinsk abort och ensamstående kvinnors rätt till insemination.
Rätten till säker och trygg abort är både en hälsofråga och en grundläggande rättighetsfråga. Den svenska abortlagstiftningen från 1975 betydde att svenska kvinnor fick möjligheter till säker abort inom landets gränser. Före 1975 var det svårare att få abort beviljad, och en omfattande illegal abortverksamhet förekom.
I dag sker inga illegala aborter i Sverige, och de metoder som används innebär att aborter är säkra med få medicinska komplikationer. Men lagstiftningen har blivit otidsenlig på en viktig punkt. Det finns redan i dag problem med väntetider för aborter som behöver åtgärdas.
Socialstyrelsen har redovisat att den totala väntetiden för tidiga aborter varierar stort i landet och att det på många håll är orimligt långa väntetider. Vi anser att det är allvarligt.
För kvinnor som efter övervägande kommit fram till att de vill genomgå en abort är varje dags ytterligare väntan på ingreppet svår. Om en kvinna är oönskat gravid och har bestämt sig för abort måste ingreppet av medicinska och etiska skäl utföras så snabbt som möjligt.
När 1975 års abortlag infördes var medicinska aborter inte aktuella utan lagstiftningen baserades på kirurgisk abort. I lagtexten står det därför att aborter alltid ska utföras av läkare. Denna reglering bör nu omprövas när det även finns andra abortmetoder att tillgå. Abortsökande har rätt att välja mellan kirurgisk och medicinsk abort.
I de föreskrifter som finns om abort står det att när kvinnan har bestämt sig för abort bör den utföras snarast möjligt. Medicinsk abort framkallas med hjälp av läkemedel. Metoden används i ungefär hälften av alla aborter. Ett växande antal kvinnor avslutar sin medicinska abort i hemmet.
Men för att medicinsk abort ska kunna göras krävs det att den sker tidigt under graviditeten. Dagens väntetider kan alltså innebära att en del kvinnor inte har en reell möjlighet att välja abortmetod eftersom reglerna föreskriver att en läkare ska utföra en medicinsk abort, och det hinner gå för lång tid.
Detta problem skulle kunna minskas betydligt om barnmorskor fick utföra medicinska aborter. Det är inte rimligt, herr talman, att en frisk kvinna som önskar abort ska behöva vänta på ett läkarbesök när kompetensen för att utföra en medicinsk abort finns tillgänglig hos barnmorskor i närområdet.
Många kvinnor har en etablerad kontakt med en barnmorska, och det är oftast dit man vänder sig när man får ett positivt graviditetstest. Barnmorskor skulle efter lämplig vidareutbildning kunna ta ett betydligt större ansvar än i dag och utföra medicinska aborter. Det skulle kunna förkorta väntetiderna och göra att fler kvinnor skulle kunna välja medicinsk abort om de ville samtidigt som omvårdnadskvaliteten skulle kunna förbättras.
Riksdagen bör begära att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag till ändring av abortlagen så att barnmorskor ges rätt att utföra medicinska aborter.
Herr talman! Barn lever i många olika slags familjer. En del lever med två biologiska föräldrar av olika kön, andra med en biologisk förälder och en bonusförälder, andra med två föräldrar av samma kön och många lever med en ensamstående förälder.
Barn har familjerelationer inte bara med en familj utan ofta med flera. Barn lever i olika familjekonstellationer under olika delar av livet. Det är fantastiskt positivt att så många barn får möjlighet att utveckla långa och nära relationer till sina biologiska föräldrar men också till många fler viktiga familjer och familjelika relationer. Den generella välfärden, vår väl utbyggda barnomsorg av hög kvalitet liksom stöd och skydd för våra barn i samhället har bidragit till detta.
Få vuxna vill avstå från att uppleva glädjen att bli förälder och det spännande livet tillsammans med barn. Men ibland blir det ingen graviditet trots många försök. Ibland tar också livet en sådan vändning att man inte har någon partner när barnlängtan är stark. Enligt svensk lag får inte sjukvården hjälpa ensamstående kvinnor att skaffa barn genom assisterad befruktning. Ensamstående kan bli föräldrar till adoptivbarn men inte genom assisterad befruktning. Vissa kvinnor väljer därför att adoptera medan andra har en stark längtan efter att själv föda ett barn.
I dag är det bara kvinnor som lever i en parrelation, heterosexuell eller homosexuell, som har möjlighet att få tillgång till assisterad befruktning i Sverige. Dock är det vanligt att ensamstående kvinnor söker behandling på kliniker i till exempel Danmark men också i andra länder, vilket gör att det redan i dag finns många barn i Sverige som har tillkommit genom assisterad befruktning av ensamstående kvinnor. Vi anser att ensamstående kvinnor bör få tillgång till assisterad befruktning enligt samma villkor som kvinnor som lever i en relation. Det finns ingen anledning att tro, herr talman, att de barn som har tillkommit genom assisterad befruktning av en ensamstående kvinna skulle få dåliga uppväxtvillkor, mindre kärlek eller en sämre uppfostran.
Slutligen: Regeringen bör därför snarast utreda förutsättningarna för att ge ensamstående kvinnor rätt till assisterad befruktning.
(Applåder)