Herr talman! Jag börjar med frågan om vattenkraften och utrivningen av olika dämmen som finns runt om i vårt land.
Jag kommer från Halland. Där har vi en hel del sådana här platser, där det är mer eller mindre lämpligt att riva ut de här.
På de platser där det är mindre lämpligt ser vi att det är gamla dämmen som gjort att det skapats helt egna ekosystem, som funnits där i hundratals år. Om vi ska prata riktig miljönytta ifrågasätter jag att det på exakt alla platser i Sverige är lämpligt att riva ut hundra år gamla dämmen och förstöra de befintliga ekosystemen till förmån för fiskvägar, också när man vet att det inte finns någon fisk som är på väg där. Däremot finns det andra ställen där det absolut ska göras, och det är viktigt att man kan skilja mellan var det är lämpligt och var det inte är lämpligt.
Det som görs just nu är oerhört ohållbart, för man tar inte hänsyn till de här aspekterna. Det är därför jag ifrågasätter den här allmänna, stora utrivningen av dämmen.
Vi går tillbaka till klimatpolitiken. Vad är det egentligen som har hänt sedan 2022? Jo, vi har valt att satsa på energipolitiken för att se till att den blir långsiktigt hållbar och robust och se till att det blir möjligt att nå klimatmålen på både kort och lång sikt.
Den förra regeringen skulle eventuellt ha nått 2030-målen men inte 2045-målen och inte nettonoll. Där lade man alla ägg i samma korg, som hette reduktionsplikten – som dessutom kritiserades av Riksrevisionen för att man inte hade kunnat följa hela banan hela vägen ut.
Vi har lagt ett annat fokus. Det ligger på ökad konkurrenskraft, god tillväxt och höga klimatmål.