Fru talman! Sverigedemokraterna vill ha ett fritt Europa med en mångfald av nationer, en mångfald av kulturer och europeiska språk. Det är under dessa förutsättningar som Europa byggts, formats och förändrats i världen genom industrialiseringen och den moderna demokratins födelse.
Vi delar en gemensam historia som har påverkat vår samtid, men det finns minst lika många likheter som olikheter, vilket gör varje land unikt. Vi har 26 olika språk och lika många säregna europeiska kulturer. Det ska vi slå vakt om, för det är inte en gemensam federalistisk stat, en flagga och en nationalsång som gör Europa till Europa.
Har man det här i bakhuvudet tror jag det är lätt att förstå varför vi är kritiska till förslag från Bryssel som urholkar riksdagens finansmakt, offrar vår självständighet och slutligen reducerar fria nationer till delstater av den europeiska unionen.
Fru talman! Efter denna något ideologiska inledning går jag vidare till själva sakfrågan i dag: kommissionens diskussionsunderlag om en fördjupad ekonomisk och monetär union. Underlaget bygger på de fem ordförandenas rapport, där det presenteras vägledande principer för vägen framåt.
Vi ser med oro på flera av de ambitioner och förslag som kommissionen ger uttryck för. Man vill ha ett gemensamt finansdepartement, en gemensam finansminister och en permanent ordförande i eurogruppen. Om detta realiseras skulle det vara ytterst svårt att vända tillbaka.
Etablerandet av nya organ är förvisso exklusiva för euroländerna, och önskar ett annat medlemsland att överlämna befogenheter för att gå i en överstatlig riktning är det inte vår sak att försöka påverka dess beslut. Men eftersom vi har ett krav på att ansluta oss till valutaunionen är det vår rätt att motarbeta en sådan utveckling. Det kravet är något som uttrycks explicit som ett av målen de kommande åren, vilket kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker betonade i sitt tal tidigare i höst.
Svenska folket har röstat nej till euron. Det ska respekteras, och det är därför välkommet att utskottet är enigt i denna fråga.
Vad som däremot inte är välkommet, eller i alla fall väcker en del frågor, är utskottets förhållandevis positiva inställning till bankunionen i och med att nästan samtliga partier ställer sig bakom regeringens linje om att låta utreda vad det skulle betyda för Sverige att gå med. Om vi ansluter oss till bankunionen skulle det betyda att vi lämnar ifrån oss myndigheternas kontroll över de svenska bankerna till överstatliga organ som vi har begränsat inflytande i så länge vi också står utanför valutaunionen. Är man inte med i EMU och euron har man nämligen inte full rösträtt i SSM, den gemensamma tillsynsmekanismen.
Argumenterar man inte emot ett medlemskap i bankunionen borde man enligt logikens regler heller inte utesluta euron, såvida man inte ser minimalt inflytande som ett självändamål.
Man kan fråga sig om det här är den riktiga anledningen till att regeringen konsekvent vägrat förhandla fram ett formellt undantag från att gå med i valutaunionen. Det kanske är så att man vill hålla alla dörrar öppna. På dessa grunder kan man också ifrågasätta trovärdigheten angående huruvida man verkligen står upp för folkomröstningen.
Diskussionsunderlag om en fördjupad ekonomisk och monetär union
Man vet inte riktigt var regeringspartierna egentligen står i sakfrågan. I grunden signalerar en utredning naturligtvis att det finns ett scenario där man är beredd att diskutera ett medlemskap, annars vore det över huvud taget inte intressant att låta utreda frågan. Är det så att det finns ett scenario där det är aktuellt att ansluta sig till bankunionen? Jag tycker man kan kräva ett besked i den frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 20.)