Herr talman! Jag tackar Johanna Haraldsson för svaret.
Som jag ser det finns det saker man kan göra som omedelbart skulle förändra läget ganska drastiskt. Först och främst handlar det om att se till att de lagar och ordningsregler som gäller följs, att inte tillåta att folk sitter och tigger om det står i ordningsreglerna att det inte är tillåtet.
Förbud mot tiggeri är något som vi för fram. Visumtvång för personer från vissa länder skulle vara fullt möjligt att införa. När det gäller den fria rörligheten finns det dessutom en regel om att man inte får vistas längre än tre månader i ett land utan att kunna visa att man kan försörja sig, har en bostad och så vidare. Det finns alltså mängder av saker man kan göra utifrån det regelverk som finns redan i dag.
Visst, det handlar om utsatta människor. Men vi har svenska människor som är minst lika utsatta och minst lika fattiga. Jag undrar var gränsen går för hur fattig man ska vara. De människor som slog upp ett tältläger i Malmö förra helgen blev förflyttade därifrån inom ett par timmar. Då gick det alldeles utmärkt för polisen att gå in och förändra situationen eftersom det rörde sig om människor som var svenska medborgare. Men jag tror inte att de är rikare än de människor som vi tillåter att ha tältläger runt om i Malmö bland annat.
Min avslutande fråga är: Var går gränsen för hur fattig man ska vara?