Fru talman! Jag kan tycka att ledamoten Lindberg kanske bara läser tillkännagivandets ena sida. Det har nämligen två ben. Det har ett bevarandeben - inget snack om det. Men det har också ett framåtsyftande ben, där det pekas just på vikten av att vidta åtgärder på Arlanda så att Arlanda i framtiden kan klara både inrikes- och utrikesflyg.
Det som är så spännande är att vi här i kammaren har fått ett väldigt tydligt besked - samma tydliga besked som gavs på regeringens presskonferens: Med nuvarande regering kommer ingenting att hända på Arlanda.
Det är den oron som är ett av skälen till att vi i dag har denna politiska situation, med fem partier som trots en viss oenighet sinsemellan har kunnat enas om att det är för tidigt att ta beslut om Bromma eftersom vi inte vet hur framtidsutvecklingen ser ut och att det är helt åt skogen att man inte klarar av att ta beslut om att utveckla Arlanda.
Det hänvisas mycket till Swedavia, och jag har stor respekt för det. Men vi är några som känner en viss frustration över att man hänvisar till en rapport som är hemligstämplad och som vi inte ens kunde få ta del av vid något av de två tillfällena i trafikutskottet. Jag ställde en uttrycklig fråga i trafikutskottet om Swedaviarapporten och fick det klara beskedet att de betraktar den som en affärshemlighet.
Vi har alltså inte fullt ut fått det underlag vi har efterfrågat. Det tycker jag, fru talman, är oförskämt, och nu har jag sagt det här i kammaren. Det vore klädsamt att politiken åtminstone fick en chans att få samma och likvärdiga underlag när vi debatterar en fråga.
Ytterst handlar denna debatt inte bara om Bromma. Den handlar om Sverige och Sveriges förmåga att vinna den kamp som ledamoten Teres Lindberg lyfte fram. Jag är glad över Teres Lindbergs engagemang i frågan, och jag skulle vara ännu gladare om regeringen hade samma engagemang.