Herr talman! Vi har sagt så här: Om det nu är så att regeringen har funnit att prospektörer och utvinnare inte kan utvinna strategiska mineral på grund av uranförbudet får man lägga fram en proposition, och då ska vi ta ställning till detta.
Utgångspunkten var att alla kommunalpolitiker som hade någon form av känd uranfyndighet inom sin kommun sa blankt nej till all gruvverksamhet, och det skadar gruvnäringen som helhet.
Utgångspunkten är precis den som Eric Palmqvist beskriver. Vi hade uranbrytning i Falköping på 1960-talet och 1970-talet. Totalt bröts det väl ungefär 250 ton. Sveriges behov är ungefär 1 500 ton per år - anrikat. Det anrikade uranet har vi köpt från i huvudsak Storbritannien, Holland och Frankrike, som i sin tur har köpt uranet från i huvudsak Australien och Kanada.
Jag tror nog att varje land ska göra det som det är bäst på. Inom detta område ansåg vi att rädslan för uranbrytning skadade gruvnäringen mer. Det är precis som Eric Palmqvist säger: Vi har inte brutit något uran på många, många år. Vi har importerat det, för det är andra demokratiska länder i västvärlden, till exempel Australien, som har varit bättre än vad Sverige har varit på detta område. Vi tycker fortfarande att de länder som är bäst på detta, och som är demokratiska, ska syssla med denna verksamhet. Vi vill säkerställa att kommunerna ska känna trygghet. Startas det en gruva ska det vara miljösäkert och klimatmässigt och långsiktigt hållbart.