Herr talman! Jag ska bena ut vad som är vad här. Jag tror att det som Leif Jakobsson frågar mig om egentligen är synen på just den del där vi avsätter pengar för att kunna identifiera det regelkrångel som företagen upplever.
Redan 2006 var det en viktig fråga för alliansregeringen att minska regelkrånglet för företagarna. Vi tittade på vad som behövde göras i flera sektorer för att man ska uppleva att man lägger mindre tid på administration och regelkrångel. Och vad mer man kan använda åt sin kärnverksamhet?
Jag är den första att erkänna att det inte är ett arbete som man gör i en handvändning. Den ambition som vi från början sa var en sänkning av regelkrånglet med 25 procent visade sig vara ganska problematisk. När vi lyfter bort en regel i ena änden kommer en annan regel från EU och så vidare. Det har alltså varit problematiskt att mäta det här.
Däremot tror jag att det är bra att vi och Skatteverket får en bild av vad som upplevs som krångligt. En ny regel kan nämligen också gynna affärerna. RUT och ROT har till exempel bidragit till mer administrativ börda för företagaren. Men det har också inneburit att man har fått fler affärer och säkert ett mer lönsamt företag. När vi är klara med det här måste vi alltså också väga in vad som är affärsnytta och vad som är regelkrångel. Och är det alltid ett motsatsförhållande?