Herr talman! Som framgår av lagutskottets betän-
kande LU12 Historiska arrenden är det utskottets
mening att det finns behov av en kartläggning av i
vilken utsträckning frivilliga överenskommelser om
friköp ägt rum och om det alltjämt kan anses förelig-
ga intresse av lagstiftning om friköp av historiska
arrenden.
Ett särskilt yttrande av Moderaterna har fogats till
betänkandet, där vi pekar på några förhållanden som
enligt vår mening även bör kunna belysas i samband
med kartläggningen.
De historiska arrendena utgörs ofta av mark som
ingår i ett fideikommiss. Skulle den kartläggning som
utskottet föreslår visa att det föreligger intresse av en
lagstiftning om friköpsrätt så finns det också skäl att
överväga vissa justeringar när det gäller reglerna
kring fideikommiss.
Fideikommissinstitutet innebär nämligen att viss
egendom bildar en särskild förmögenhetsmassa som
inte får överlåtas, pantsättas eller tas i anspråk för
betalning av skulder. En avyttring förutsätter därför
särskilt tillstånd enligt 1972 års permutationslag. Ett
sådant tillstånd får lämnas endast om bestämmelsen i
stiftelseurkunden på grund av ändrade förhållanden ej
längre kan följas, om bestämmelsen blivit uppenbart
onyttig eller uppenbart stridande mot utfärdarens
avsikter, eller om det föreligger annat särskilt skäl.
Från Moderata samlingspartiets sida tycker vi att
det vore olyckligt om en fideikommissinnehavare,
trots en vilja att avyttra egendomen eller en del av
den, skulle ha nekats tillstånd enligt permutationsla-
gen, medan däremot en önskan från en arrendator att
friköpa sin arrendedel ges företräde framför de in-
skränkningar som enligt stiftelseurkunden gäller för
avyttring av marken. Det går inte att bortse från det
faktum att marken, om den säljs i sin helhet eller i
större delar, i vissa fall betingar ett högre värde än om
den säljs uppstyckad i mindre delar som tidigare
utgjorts av arrenden. Det kan därför vara en uppenbar
nackdel för fideikommissinnehavaren att tvingas sälja
marken till arrendatorn trots att han tidigare har ne-
kats tillstånd att sälja marken till en annan köpare. Vi
menar därför att även dessa frågor bör övervägas
inom ramen för den övriga kartläggningen.
Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till
lagutskottets betänkande men vill alltså samtidigt
peka på vikten av att man beaktar skrivningen i det
särskilda yttrandet.